EU:s energipaket som lades fram på onsdagen innehåller krav på att medlemsländernas utsläpp av växthusgaser ska minska med 20 procent fram till år 2020.
Till det läggs krav på att 20 procent av energin ska komma från förnyelsebara energikällor. 10 procent av drivmedlen ska vara biobränslen.
Handeln med utsläppsrätter inom EU ska gå in i en ny fas där varje land auktionerar ut sin kvot och fler sektorer ska inkluderas i handeln.
Utsläppen från transporter, hushåll och de övriga sektorer som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter ska fördelas solidariskt mellan EU:s länder. Vissa länder får öka sina utsläpp - andra, som Sverige, ska minska dem.
Förslaget är på samma gång radikalt och realistiskt.
Det är ett av de viktigaste dokumenten i klimatpolitikens historia. Inte på grund av vilken nivå siffrorna har hamnat på eller några andra enskilda detaljer. Utan på grund av att detta är det exempel som resten av världen behöver för att delta på allvar i klimatpolitiken efter 2013.
EU-kommissionen visar att klimatpolitik är på allvar, inte bara ord kring ett förhandlingsbord och löften inför en avlägsen framtid.
För Sveriges del innebär förslaget att utsläppen av växthusgaser ska minskas med 17 procent fram till år 2020. Det gäller transporter, hushåll och de sektorer som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter.
Andelen energi från förnyelsebara energikällor ska bli 49 procent, en ökning med nio procentenheter. Den siffran har det redan gnällts över, bland annat från Svenskt Näringsliv. Men att Sverige skulle "straffas" av EU trots att vi redan har en hög andel förnyelsebar energi stämmer inte. Tyskland ska till exempel öka sin andel från sex till arton procent, Storbritannien från två till femton procent. Det innebär enorma omställningar för dessa stora ekonomier - medan Sverige har goda förutsättningar att klara sina nio procent genom energieffektivisering och utbyggnad av bland annat vindkraft.
Regeringen Reinfeldt och statsministern personligen kan få en nyckelroll när det gäller att skapa enighet om förslaget, när Sverige tar över ordförandeskapet för EU i juli 2009. Så lång tid kan det mycket väl ta innan alla medlemsländerna är överens.
Undra på att oppositionen är desperat. I helgen gick man ut med kravet att Sverige ska minska utsläppen med 40 procent. Man kan fråga sig om det är realistiskt med tanke på de ekonomiska konsekvenserna. Men syftet med utspelet är förmodligen att trumfa över både EU:s förslag och regeringens målsättning på 30 procent.
Det är dock väldigt tveksamt om klimatpolitiken gynnas av partitaktik och överbud. Enighet och en stabil kurs framåt är bättre än berg-och-dalbana. Det smärtar säkert det EU-skeptiska vänsterblocket - men EU:s klimatpolitik kan på sikt erbjuda en verklig lösning på klimatproblemet. Det kan aldrig deras extra tio procent i lilla Sverige göra.