Platon beskriver i Staten hur man ska lura folket att människor har metall i blodet; de som är födda med guld och silver ska härska medan de som är födda med brons och järn ska lyda. Egentligen väljer de styrande filosoferna ut de mest lämpade barnen till filosofiskolning och en kommande härskartillvaro, men metallögnen gör att ingen ifrågasätter den rådande ordningen.
Vår tid präglas av en spegelvänd lögn. Alla kan bli vad de vill, invaggas vi att tro för att ingen ska ifrågasätta den rådande ordningen.
Men alla kan inte bli vad de vill. Brist på begåvning hindrar många från att förverkliga sina drömmar. Att vara född av fel föräldrar, som inte förmår uppmuntra, stötta och göra de rätta valen, är också ett hinder.
Med begåvning och rätt föräldrar tar sig de flesta dit de vill, eftersom den kombinationen räcker för att forcera hinder som att bo i fel del av staden, gå på fel skola eller ha fel efternamn. Därför är de flesta vars röster hörs i den offentliga debatten - politiker, opinionsbildare och journalister - människor som är födda med begåvning och av rätt föräldrar.
Och denna elitklick vill tro att alla andra hade samma chans, annars förtas något av glansen kring deras egen statusposition och karriär. Därför odlar både vänster och höger myten att alla kan bli vad de vill.
När medierna tokhyllar Zlatan eller Loreen är det för att de bekräftar myten - även barn till invandrare kan bli folkkära fotbollsproffs eller Eurovisionvinnare. Men när skolan i Zlatans Rosengård underpresterar å det grövsta vill samma etablissemang lösa problemet genom att förbjuda begåvade Rosengårdselever att söka sig till andra skolor, alternativt låta de begåvade med kloka föräldrar söka sig därifrån medan resten döms till livslångt utanförskap.
Skolsegregation, barnfattigdom, kriminalitet i invandrartäta förorter samt poeter som uttrycker klasshat får debatten att dallra av känslor, samtidigt som den aldrig förmår hoppa över de staket som markerar gränsen för vad som får tänkas och uttryckas. Orsaken är att dessa fenomen visar att myten inte är sann - alla kan inte bli vad de vill.
En del anar föräldrarnas stora betydelse och vill därför ha förskoleplikt från späd ålder. Andra tror att ännu lägre kunskapskrav i skolan ska upphäva begåvningsskillnader, men missar att detta bara skulle öka föräldrarnas betydelse. Några tror att jättemycket skattepengar till de underprivilegierade kan kompensera för brist på begåvning och/eller rätt föräldrar.
Vissa inom den halvbildade medelklassen vägrar att ens se utslagning och utanförskap, de tror på allvar att det största hotet mot allas självförverkligande är könsrollerna och kräver genuspedagogik, "hen" och ett förbud mot rosa prinsessklänningar.
Ingen vet om och i så fall hur människor utan begåvning och/eller rätt föräldrar skulle kunna få en chans att nå sina drömmars mål. Ett första steg är dock att erkänna att myten är osann: I Sverige i dag kan inte alla bli vad de vill.