Göran Persson är mannen som säger lite grand vad som faller honom in. Han är så pass självsäker att han ibland kostar på sig att slänga ut lite kommentarer och uppfattningar bara för att se vad som händer, på vinst och förlust. Nu har han förklarat att ha vill sänka skatten på alkohol. Det kan kosta.
"Det är nu det skall avgöras", sade Persson. Och det låter bra. Som om han är den som har kontroll. Den som styr utvecklingen. Men frågan är om han inte istället understryker det motsatta. Att han, precis som allmänt påstås, har förlorat greppet om det politiska skeendet.
För det är inte alls just nu någon socialdemokratisk partiledare har intresse av att avgöra frågan om alkoholskatter. Tvärt-om, det är ett år fram till valet och frågan splittrar regeringens samarbetspartier.
Ändå väljer han att provocera sitt regeringsunderlag. Det strider mot politisk rim och reson. Speciellt som draget osökt leder allas tankar till Perssons fru som ju är vd för Systembolaget och har allt intresse av en skattesänkning. Kopplingen i sig är nog för att varje statsminister borde akta sig noga för att agera på ett sätt som på minsta vis leder till misstankar om otillbörliga hänsynstaganden. Persson aktar sig inte ett dugg och förstärker bilden av sig själv som en haltande politiker.
Persson inleder den politiska hösten med att avslöja vänsterkartellens inre splittring inför öppen ridå. Han vet mycket väl att både miljöpartiet och vänsterpartiet är benhårda motståndare till en mer liberal alkoholpolitik. Att miljöpartiet är intresserat av att komma överens för att de hoppas på ministerposter räcker knappast till för att undvika konflikt. Direkt utmanande är dess-utom Perssons ovilja att utesluta en separat uppgörelse med borgarna i frågan. Och som om allt detta inte det räckte är ju hans eget parti splittrat i frågan.
Den borgerliga alliansen leder högt i opinionsmätningarna. Mycket just för att de har uppvisat en enighet som de inte hade tidigare. Och, vilket framstår klarare och klarare, inte heller vänsterpartierna har. Att Persson i detta läge väljer att slita upp sår både inom sitt parti och mellan sig och sina stödpartier är obegripligt. Skadeverkningarna av den nuvarande alkoholskatten är förvisso uppenbara för de flesta, men de är inte plötsligt påkomna. För en cynisk politiker som Göran Persson är det fullständigt likgiltigt om situationen får fortvara fram till över valet, då nya regeringskonstellationer kan vara för handen. Det handlar ju bara om ett år till.
Antingen hör detta till en av tidernas mest illsluga manövrar eller så är den socialdemokratiska strategistaben i kris. En kris som lät sig anas redan under Almedalsveckan, då Persson valde att ta semester, och som blev tydligare efter hans tal i Björkvik, då han presterade praktiskt taget ingenting.
Eller så är krisen Perssons egen. En kris för hans politiska kraft och omdöme i en tid då han ser en valförlust framför sig och önskar att han redan hade dragit sig tillbaka.