Finanskrisen sprider sig likt en allvarlig sjukdom. Från ursprunget i USA har den tagit sig över havet och infekterat Europa. De östra delarna med Ryssland i spetsen låtsades för ett tag vara immuna, men likt pesten gör krisen ingen skillnad på nationalitet. Nu drabbas också Asien. Kinas årliga folkkongress, som nyss dragit igång, fokuserar helt på olika botemedel som ska rädda ekonomin. Eller åtminstone lindra skadorna.
Alla länder påverkas alltså, om än i olika omfattning. Men att finanskrisen framför allt skulle drabba kvinnor, är möjligen en nyhet. Påståendet kan vid en första anblick verka underligt. Säg finanskris och de allra flesta tänker nog på medelålders vita män som svettas ymnigt under välpressade kostymer. Eller på företag som går i konkurs - i Sverige ökade antalet konkurser med över 50 procent i februari jämfört med samma månad 2008. Och vilka är överrepresenterade i företagsbranschen? Jo, männen.
Men Sidas generaldirektör Anders Nordströms resonemang kretsar inte kring företagsledare i USA och Västeuropa. I sin artikel på gårdagens DN Debatt vill han upppmärksamma fattiga länders kvinnor - som drabbas i lågkonjunkturens bakvatten.
Arbetstillfällen inom industrin och jordbrukssektorn går förlorade, vilket leder till att man får hitta andra sätt att försörja sig. För kvinnor blir prostitution och trafficking inte sällan möjliga alternativ, skriver Nordström. Dessutom gör sämre tider att kvinnor oftare utsätts för våld i hemmet. Det har visat sig att män ofta tar ut sina ekonomiska frustrationer på sina hustrur.
Ytterligare en följd av de finansiella trångmålen är att flickorna tas ur skolan. De hålls därifrån för att hjälpa till i hemmet och med försörjningen på ett eller annat desperat sätt. Och om mönstret för utbildning i utvecklingsländerna liknar det svenska, det vill säga att flickor har bättre betyg och i större utsträckning tar universitetsexamen, kan konsekvenserna av ett minskat antal flickor i skolorna bli långvariga inte bara för jämställdheten utan också för ekonomins skull.
Mikrokrediter har varit en stor framgång i utvecklingsländerna och det har visat sig att bäst på att förvalta lånen är kvinnor, som följdaktligen blivit den största kundgruppen. Det är därför framför allt kvinnornas försörjningsmöjligheter som blir lidande när mikrokrediter dras in till följd av den globala krisen.
Det är bra att Anders Nordström och Sida uppmärksammar problemet och ställer krav i samband med biståndsgivningen. Samtidigt är det ingen lätt uppgift att förändra finanskrisens utveckling. Det tyder inte minst alla svettiga kostymer på. Att kvinnor drabbas extra hårt är förstås en följd av redan ojämställda förhållanden som blir ännu tydligare i takt med att ekonomin försämras. Jämställdheten i världen måste öka, inte bara av princip utan också för att förbättra kvinnors och mäns välstånd. Därför är det inte fel att lägga ett jämställdhetsperspektiv på finanskrisen.