En parlamentarisk kommitté har fått regeringens uppdrag att se över valsystemet. I en motion om saken konstaterar riksdagsledamöterna Mats Gerdau (M) och Elisabeth Svantesson (M) att "den svenska valproceduren har i princip sett likadan ut sedan den allmänna rösträtten infördes". Men att systemet har 90 år på nacken är inget skäl att ändra på det.
Å andra sidan kan även bra saker bli bättre.
Kommittén som utsetts ska bland annat se över reglerna om mandatfördelningen till riksdagen, om partisymboler kan anges på valsedlarna och om budets roll vid budröstning bör förtydligas.
Men framför allt ska den parlamentariska kommittén undersöka möjligheterna till elektronisk röstning dels i vallokalerna, dels via internet i väljarens hem. Detta skulle ge funktionshindrade ökade förutsättningar att delta i valen samt minimera riskerna för fel och snabba på rösträkningen, enligt regeringskansliet.
Det är säkert sant. Och i försök som gjorts i andra länder, bland andra Norge, har möjligheten till elektronisk röstning använts av många unga väljare. Samtidigt finns en hel uppsjö med tänkbara och reella problem med att elektroniken ska ta över det som den mänskliga handen tidigare skött.
Elektroniska röstningsmaskiner går att "hacka" sig in i för att manipulera valresultatet. Exempel på det finns från Indien, USA och Estland (SvD 27/10). Men den främsta invändningen mot elektronisk röstning gäller den via internet från hemmet: Hur ska det gå att säkerställa att det verkligen är rätt person som trycker på knappen?
För det första måste man hitta ett system med individuella koder eller liknande som ska garantera att en person inte röstar mer än en gång. Men riskerna är uppenbara för stöld av en annan persons kod, eller att någon säljer sin röstkod till någon annan.
Visst kan man även med dagens system sälja sin röst genom överenskommelse med en annan person, men man måste ändå personligen gå till vallokalen och lägga sin sålda röst. Det steget är längre att ta än det att bara mejla över en kod, vilket åtminstone i teorin skulle vara möjligt med ett elektroniskt system.
Statsvetenskapsprofessorn och valforskaren Henrik Oscarsson påpekar att Sverige redan i dag har världens mest frikostiga valsystem med förtidsröstning och poströstning från utlandet. Dessutom, anser han, finns ett demokratiskt mervärde i att många medborgare är delaktiga i valproceduren genom röstmottagning och räkning. Oscarsson har flera poänger.
Hos både justitieminister Beatrice Ask (M) och framför allt de moderata motionärerna finns en underton av att Sverige måste ändra valsystem för att hänga med i tiden. Det är ett dåligt argument, om ens giltigt. Saker som fungerar är inte omoderna, de är stabila. Därmed inte sagt att valsystemet inte ska tåla en granskning. Förmodligen kommer det att gå stärkt ur den.