Fredrik Reinfeldts tal var på ytan rakt, men ändå gåtfullt: Vad vill han egentligen få fram för budskap genom att ägna en stor del av talet åt att hylla skiftarbetare? Nog för att kvälls- och skiftarbetare förtjänar tacksamhet, men varför väljer Reinfeldt att utnämna just dessa till de nya Moderaternas hjältar?
Fredrik Reinfeldt framstår inte som en spontan och impulsiv människa. När han hjälteförklarar skiftarbetare så länge att det börjar bli tråkigt måste det finnas en tanke bakom. En ledtråd gav Reinfeldt på en pressträff i går, när han sade att "genom att beskriva arbetsmarknaden så når man också svaren".
I talet uppehöll han sig länge vid hur arbetsmarknaden förändras; hur bonde-, industri- och tjänstesamhällena existerar parallellt, hur våra förväntningar på 24-timmarsservice leder till fler skiftjobb, hur uppdelningen i arbetare och tjänstemän börjar bli irrelevant och hur de tyngsta jobben allt mer utförs av kvinnor i vården. Kanske ska dessa beskrivningar, som återkom flera gånger, tolkas som Reinfeldts sökande efter något att göra politik av. Moderaterna har ju inte direkt sprudlat av fräscha idéer och reformiver de senaste åren. Reinfeldts filosoferande om en arbetsmarknad i förändring, liksom partisekreterare Kent Perssons smått desperata löfte att M ska "lyssna in" 900 000 väljare före valet 2014, kan vara tecken på ett parti som famlar efter idéer, efter politik att genomföra.
I så fall är det illa, för ett parti som famlar efter idéer och politik famlar efter sitt eget existensberättigande.
Men Reinfeldt är inte ointelligent. Han slår flera flugor i en smäll. Om hans beskrivning av den föränderliga arbetsmarknaden är ett famlande och sökande, så lyckas han samtidigt stärka Moderaternas profil på bekostnad av andra partier. Den främsta udden riktas mot Socialdemokraterna - mellan raderna säger Reinfeldt att de inte förstår vad som sker, att de sitter fast i en gammal världsbild där arbetare är lågavlönade män som smutsar ned sig. Men även Folkpartiet och Centerpartiet får en känga.
När Reinfeldt säger att regeringens trepartssamtal med facken och arbetsgivarna ska leda till att unga får jobb, men inte till lägre lön eller sämre villkor, är kritiken mot allianskollegorna uppenbar. FP och C har ju talat om lägre ungdomslöner och uppluckrad Las som vägar att minska ungdomsarbetslösheten.
Men Reinfeldt är inkonsekvent. Han säger att trösklarna in till arbetsmarknaden måste vara låga, för att arbetslösa unga och invandrare ska kunna få jobb. Trösklarna bestäms just av löneläge och anställningsskydd, som Reinfeldt vill ha oförändrade. Alternativet är att subventionera med skattemedel, så att den anställda får samma lön som andra men arbetsgivaren betalar mindre.
Det är föga borgerligt. Om M vill föra en sådan S-politik röstar väljarna sannolikt hellre på original-S, oavsett hur många gånger Reinfeldt upprepar att M är "det moderna arbetarpartiet".