"Den helige fadern avled ikväll klockan 21:37 i sin privata våning."
Från Vatikanen kom dödsbudet sent i lördags kväll. Påven Johannes Paulus II har avlidit, och närmare två miljoner pilgrimer väntas nu till Rom. De sörjande finns världen över.
I Karol Wojtyla fick katolikerna en påve för alla. Han var den förste icke-italienske påven, och under sin livstid uträttade han storverk i kampen mot både kommunism och nazism. Att han var polack -- med egna erfarenheter av förtryck och ofrihet -- kan inte nog betonas.
Värt att minnas är också att Johannes Paulus II genomförde en välgörande teologisk revolution, inte minst genom att han bröt med den antisemitiska traditionen inom kyrkan.
Han införde fullständiga diplomatiska relationer med Israel och reste till Jerusalem för att be vid Västra muren. Påven bad om förlåtelse för det lidande som katolska kyrkan orsakat:
"Det judiska folket är Guds äldsta och mest älskade son", sade han i ett berömt uttalande.
Inte nog med att påvens bejublade besök i sitt hemland -- kommunismens och diktaturens Polen -- så småningom ledde fram till de östeuropeiska sammetsrevolutionerna. Under den nazistiska ockupationen ingick Karol Wojtyla i en underjordisk motståndsrörelse som räddade judar undan Förintelsen.
Sådan var hans storhet.
Karol Wojtylas röst har tystnat, och med hans försvinnande kommer minnet av 1900-talets totalitära ideologier sannolikt att blekna. En tid är förbi.
Men det är en tid att minnas. Hatet är en ständig, mänsklig möjlighet.