Regeringen slopar förmögenhetsskatten. Det beskedet lämnade de fyra borgerliga partiledarna på DN Debatt i går.
Tanken är att flödet av riskkapital till Sverige ska öka, liksom antalet investeringar. På så sätt skapas nya jobb och fler kommer i arbete. Avskaffandet av förmögenhetsskatten är därför en viktig del i den borgerliga alliansens jobbpolitik.
Samtidigt försvinner en skatt som många har betraktat som godtycklig eftersom den som har stora kapitaltillgångar kan välja att placera dem utomlands. Enligt Skatteverket finns mellan 500 och 700 miljarder svenska kronor placerade utomlands.
Regeringen hoppas nu att en del av dessa ska komma tillbaka till Sverige. Men att ta bort förmögenhetsskatten är en kontroversiell sak - även för en borgerlig regering.
Det får inte se ut som att det gynnar de välbeställda. Samtidigt gäller för en koalitionsregering att vara disciplinerad när det gäller statens utgifter. Tidigare borgerliga regeringar är kända för att de har låtit utgifterna skena när motsättningarna blivit för stora, allt för att hålla ihop regeringen.
Detta vet finansminister Anders Borg (m). I diskussionerna om vilka skattesänkningar som bör prioriteras har han velat att skatten för låg- och medelinkomsttagare sänks först. Gårdagens besked tyder på att han har fått ge sig - och att en av de mest efterfrågade reformerna bland landets företagare nu blir av.
Staten får varje år in 5 miljarder kronor på de cirka 300 000 svenskar som betalar förmögenhetsskatt Slopandet ska delvis finansieras genom att maxavdraget för privat pensionssparande sänks från 40 000 till 12 000 kronor om året.
De resterande delarna räknar regeringen med att få in till statskassan tack vare den starka konjunkturen.
Finansministern sade i Ekot i går att de flesta av dem som förlorar på det sänkta avdraget vinner på att förmögenhetsskatten avskaffas. Men det är något av en glädjekalkyl.
I genomsnitt sätter svenskarna av 6 000 kronor om året till sin framtida pension. Majoriteten av dem kommer inte att drabbas. De med låga inkomster, som först senare i livet har råd att spara mer, kommer däremot att märka av det. Liksom de som tjänar bra, som inte betalar förmögenhetsskatt men som har ett ambitiöst pensionssparande.
Regeringen har goda argument för att slopa förmögenhetsskatten. Det är svårt inte hålla med om att det är olyckligt att Sverige går miste om viktiga investeringar och jobb på grund av en skatt som vi numera är ganska ensamma om.
Men en rad frågor hänger i luften. Varför just nu? Hur många nya jobb blir det? Och går sänkningen av maxavdraget verkligen ihop med ambitionen att vi ska ta ett större ansvar för våra pensioner?
För att väljarna inte ska betrakta slopandet av förmögenhetsskatten som en reform för de redan välbeställda måste regeringen faktiskt förklara de politiska sambanden.