Lagom till moderaternas kommunpolitiska konferens i Göteborg i förra veckan kom partisekreterare Per Schlingmann ut med sin bok Med sikte på framtiden.
I den lägger han ut texten om moderaternas framtid: "Så sent som för tio år sedan skulle den som föreslagit att moderaterna skulle driva jobbfrågan i en valrörelse ha blivit utskrattad. De genomtänkta och målmedvetna insatserna under 2003 ändrade på det." Schlingmanns analys av hur omdaningen av partiet banade väg för valframgångarna är korrekt. Arbetslinjens segertåg i svensk politik är de nya moderaternas stora triumf.
Men frågan om jobben kommer att vara en av huvudfrågorna även i nästa val. Och regeringen kommer då att bedömas utifrån vad den har uträttat: Har sysselsättningen och antalet nya jobb ökat? Regeringspartierna kommer också att bedömas utifrån de förväntningar som finns på vad de kan uträtta i framtiden.
Men framgångar på jobbpolitikens område och hög trovärdighet i sysselsättningsfrågor kommer inte att räcka för en valseger 2010 - och det är regeringspartierna medvetna om.
Nu ligger den borgerliga alliansen femton procent efter partierna på vänsterflanken. Och en framgångsrik arbetsmarknadspolitik räcker alltså inte för att vända på steken. Vad ska då till för att opinionen ska vända uppåt?
Den viktigaste frågan att ställa sig är hur regeringen kommer att hantera det som sker framöver och särskilt det som inte går att förutspå.
Den legendariske brittiske premiärministern Margaret Thatcher summerade en gång sin långa politiska erfarenhet i en kärnfull läxa: The unexpected happens!. Det betyder "det oväntade händer". Hur obönhörlig en politisk utveckling än verkar vara, hur osannolikt något än kan te sig, måste man alltid förutsätta att någonting kommer att hända som fullkomligt rör om i ritningarna - och som kräver improvisation, för att inte säga instinkt.
Svensk politik fram till 2010 kommer inte att handla om hur den borgerliga alliansen strävsamt, bit för bit, klättrar uppåt i opinionen tack vare goda effekter av skatte- och arbetsmarknadspolitik. Till viss del kan det kanske vara så - men det kommer också inträffa saker som ingen, vare sig Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt, har någon plan för. Oväntade saker som rör om och får folk att reagera och ty sig till partierna. Antingen till höger eller till vänster. Valet beror på hur de olika partierna väljer att hantera situationen.
Och det är här som den politiska talangen kommer in. För i en sådan situation handlar det i hög grad om känsla för vad som rör sig i folkdjupet, oavsett vad opinionsundersökningarna visar.
Per Schlingmann skriver i Med sikte på framtiden att han undrar vad folk som åker samma buss som han egentligen tänker på. Och det är nog just där moderaterna och de andra borgerliga partierna måste börja. Det handlar om att vara inkännande och lyssnande. På så sätt vet man också hur man inger förtroende när det oväntade inträffar.