Lygia Bojunga är ett nytt namn som fått lyskraft i Sverige. Innan den brasilianska barnboksförfattarinnan i förra veckan fick Astrid Lindgren-priset var hon okänd för de flesta.
Astrid Lindgren-priset är med sina fem miljoner kronor den största utmärkelsen i världen för barnboksförfattare. Det är oerhört tillfredsställande att just vi här i Sverige har fått möjligheten att uppmuntra och sporra dem som har ambitionen att skapa god litteratur för barn.
I dag, när många barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin fritid framför teve, video och dataspel, har barnbokslitteraturen blivit ännu viktigare än tidigare. Behovet av positiva kontraster till våldsfilmer och mördarspel har blivit gränslöst.
Astrid Lindgren har lämnat efter sig en ovärderlig skatt av älskade barnböcker. Hon har lotsat ett oräkneligt antal barn in i vuxenlitteraturen och medverkat till att många upptäckt hur givande de litterära strövtågen kan vara.
Nu hävdas det att såväl bokutlåningen som bokinköpen ökar, vilket naturligtvis ska tolkas som att läsandet trots allt har kopplat ett fast grepp om ett stort antal människor i vårt land.
Men vilka är det som läser och köper böcker? Statistiken säger att en medelålders hyggligt utbildad kvinna i en stor eller mellanstor stad är den typiska läsaren. Men hur är det med barns läsande? Läser de lika mycket som tidigare generationers barn, och läser föräldrarna lika mycket för sina ungar som de gjorde på den tiden då det inte fanns vare sig teve, video eller dataspel? Mycket talar för att barnlitteraturens popularitet har sjunkit, och det är gräsligt tragiskt att behöva befara.
För att åstadkomma en barnboksrenässans krävs förstås författare som förmår att stimulera sina unga läsare, att få dem att använda sin fantasi och uppfinningsrikedom. Så som Astrid Lindgren har gjort och så som Lygia Bojunga sägs göra i sina böcker. Barn behöver böcker, men inte vilka böcker som helst.
Tidvis har barnlitteraturen varit utslätad och dominerats av författarnas iver att försöka göra fängslande berättelser av de mest alldagliga sysslor. Ibland har barnböckernas fantasivärld varit så snårig att barnen gått vilse i den.
Barnlitteratur ska självfallet hålla hög kvalitet. Astrid Lindgren-priset har blivit ett sätt att bidra till god litteratur för barn.
Tillgång till goda böcker räcker emellertid inte för att barn ska kunna hitta vägen in i litteraturens stora, rika värld. Det är vuxnas, skolans, föräldrarnas och andra närståendes ansvar att lotsa barn och ungdomar fram till lusten och glädjen i att läsa.
Att läsa böcker är en ren levnadsinvestering. Minnena av de intryck böckerna gjort, de upplevelser de skänkt finns alltid kvar, och de är omöjliga att stjäla eller förstöra. Pippi Långstrump, Alfons Åberg, Hugo och Josefin och alla de andra älskade bokfigurerna har för alltid blivit våra vänner. Vilka figurer följer dagens barn genom livet? Risken är att det är dataspelens mördare och deras offer, rymdmonster och pornografiska scener på videor, som vilket barn när som helst kan hyra eller låna av någon annan. Tydligare än så kan det inte sägas att bra barnböcker är oundgängliga.
Och tydligare kan det inte sägas att författarmorötter som Astrid Lindgren-priset har en stor och viktig funktion att fylla. Det relativt nya priset till barnboksförfattare höjer också statusen för genren, något som absolut nödvändigt.
Visst har årets pristagare, Lygia Bojunga, fått en del uppmärksamhet, men det är en uppmärksamhet ljusår från den en Nobelpristagare i litteratur får. Så trist är verkligheten och det finns utomordentligt goda skäl att försöka ändra på det.