Nog blir man nyfiken på hur den ursprungliga socialdemokratiska skuggbudgeten såg ut. För när Juholt och Waidelich i går presenterade budgetmotionen på DN Debatt och en presskonferens ville de prata om strategisk samverkan mellan stat, näringsliv och akademi. Budgettexten domineras också av hur sådan samverkan ska skapa tillväxt, samt hur viktigt det är med högre utbildning för att Sverige ska klara den globala konkurrensen.
Men siffrorna säger något helt annat. S höjer skatterna med nästan 20 miljarder för att kunna göra fler och dyrare reformer än regeringen.
Strategisk samverkan får dock bara en halv miljard och högskolan bara 0,9 miljard. De stora pengarna går till andra saker. Allra mest går till höjd a-kassa, 3,75 miljarder. Ams-åtgärder och järnvägssatsningar får 2 miljarder var, och en återställare av sjukförsäkringen kostar 1,3 miljarder. Vuxenutbildning på gymnasial nivå får för övrigt betydligt mer än högskolan, 1,7 miljarder.
S är alltså fortfarande samma gamla bidragsparti, även om de försöker dölja det bakom fagert tal om tillväxtskapande och vässad konkurrensförmåga. Och den storslagna visionen om kunskapsbaserad ekonomi handlar fortfarande om ams-utbildningar och komvux, inte om spjutspetsforskning och universitet i världsklass.
Det är synd att budgetens siffror inte stämmer bättre med det Juholt och Waidelich vill prata om, för där finns intressanta idéer. De har helt rätt i att den globala konkurrensen hårdnar och att Sverige bör satsa på högre utbildning och forskning av riktigt hög klass. Även idéerna om strategisk samverkan mellan stat, näringsliv och akademi innehåller korn av sanning.
I den perfekta världen skulle förvisso näringslivet klara sig utan politikens inblandning, och politikens uppgift bara vara att ge enkla, konkurrensneutrala och förutsägbara spelregler. Men världen är inte perfekt. Många av länderna som Sverige konkurrerar med dränker valda delar av sitt näringsliv i skattepengar, och om Sverige då försöker samordna näringslivets och högskolornas satsningar har vi större chans att bilda sådana kluster som gynnar högspecialiserade branscher.
Kanske var det vad Juholt och Waidelich ville. Det får vi inte veta. Vi får inte heller veta om ursprungstanken bakom kunskapsbaserad ekonomi handlade om universitetsutbildning och forskning snarare än komvux och ams.
För övrigt blev den stora offensiven mot barnfattigdom också bara en tummetott. När Juholt hänvisar till höjt tak i vab-ersättningen blir det faktiskt pinsamt. Det är föräldrar med hög inkomst som slår i taket, inte fattiga föräldrar. Men det kluvna budskapet gäller hela skuggbudgeten - retoriken säger en sak, de konkreta förslagen något helt annat.