Utanförskapet stod högt på dagordningen i den senaste valrörelsen. Sedan dess har den öppna arbetslösheten sjunkit och jobben blivit fler. Den officiella arbetslöshetsstatistiken visar dock bara en del av sanningen.
Som också påtalades i valrörelsen finns det en stor grupp människor som är sjukskrivna eller förtidspensionerade men som skulle kunna arbeta, på deltid eller med andra arbetsuppgifter. Att på detta sätt vara "avskriven" från arbetslivet skapar för många ett tungt psykiskt lidande.
I senaste numret av tidsskriften Ekonomisk debatt (nr 4 2007) redogör riksförsäkringsverkets generaldirektör - Anna Hedborg - för de slutsatser den stora socialförsäkringsutredningen under hennes ledning kommit fram till för att komma till rätta med problemen. Hennes resonemang är av stort intresse. De ska ligga till grund för den pågående parlamentariska utredning som har till sin uppgift presentera konkreta förslag på åtgärder till regeringen.
Hedborg börjar med att konstatera att Sverige har världens längsta sjukskrivningstider. Det gäller både för lång- och korttidssjukskrivna. Skälen till det är långa väntetider i sjukvården, brist på rehabilitering och avsaknad av en "bortre parantes" - en tidsgräns - i sjukförsäkringen.
Längden på sjukskrivningarna har ökat betydligt de senaste 30 åren samtidigt som antalet förtidspensionärer och sjukersättningstagare tredubblats. Den här utvecklingen kan inte förklaras med att vi har blivit sjukare utan beror snarare på ett inbyggt systemfel i försäkringen. Med Anna Hedborgs ord är sjukförsäkringen för "mjuk", den svarar mot all möjlig efterfrågan som den egentligen inte är till för. Prövningen av arbetsförmågan är idag allt för slumpmässig och varierande.
Hedborgs lösning går ut på att "återupprätta försäkringstanken". Sjukförsäkringen bör separeras från statskassan så att inbetalningarna, i form av arbetsgivaravgifter, svarar mot utbetalningarna. På så sätt skapas starka drivkrafter att få ned sjuktalen. Det bör också skapas en bortre parantes så att den som varit sjukskriven över ett år slussas över till a-kassa, sjukersättning eller förtidspension. Slutligen bör företagshälsovården stärkas och kopplas till försäkringen för att underlätta rehabilitering.
Det är tre utmärkta förslag. En renodling av försäkringen skulle göra den mer robust över tid. Om sedan de pengar som idag går till kontantutbetalningar istället kunde användas till att korta sjukvårdsköerna och stärka insatser för rehabilitering och omställning så vore mycket vunnet. Företagshälsovården har en unik kunskap om den enskilde individen och dennes möjlighet att återgå till arbete som borde utnyttjas bättre.
Socialförsäkringstanken är värd att värna. Risker omfördelas över livscykeln för den enskilde och mellan sjuka och friska. Ödets nycker får en mindre skrämmande roll i våra liv. En obligatorisk statlig försäkring innebär solidaritet med dem som av olika anledningar har lättare att råka illa ut i livet och annars skulle få betala skyhöga premier. Men som alla goda ting måste sjukförsäkringen vårdas. Det finns starka skäl för politikerna att lyssna till vad Anna Hedborg har att säga.