Förra sommaren konstaterade Skolinspektionen att många barn placeras felaktigt på särskola. Av 30 granskade kommuner fick samtliga kritik för bristfälliga utredningar. Brister som är helt livsavgörande för barnen som drabbas. Antalet särskoleplaceringar har dessutom ökat. En del av ökningen kan förklaras med att skolorna blivit bättre på att hitta elever som verkligen har rätt till särskola, men det är knappast en fullgod förklaring. Att invandrarelever är överrepresenterade i särskolan tyder också på att andra kriterier än de giltiga avgör särskoleplaceringarna.
Grundprincipen är att barn ska gå i grundskolan. Denna har ett långtgående ansvar för att ge alla barn det stöd de behöver för att klara kunskapsmålen. Om ett barn inte klarar kunskapsmålen på grund av en utvecklingsstörning, eller har ett betydande begåvningsmässigt funktionshinder som beror på en hjärnskada, kan särskola bli aktuellt - då och bara då. Särskolan är alltså inte rätt skolform för elever med dyslexi, autism eller andra inlärningssvårigheter.
En särskoleplacering ska föregås av en rad tester med intelligens-, medicinska, pedagogiska och sociala utlåtanden som visar på att eleven har en utvecklingsstörning som medför att han eller hon inte kommer att klara grundskolans kunskapsmål och därmed har rätt till särskola.
Men kommunens beslutsfattare utsätts för påtryckningar för att inte, som de ska, följa reglerna eller testresultaten till punkt och pricka. Det kan till exempel handla om att föräldrar med barn i samma klass som ett stökigt barn pressar lärare och rektor för en särskoleplacering eftersom deras egna barn störs. Men det starkaste, felaktiga incitamentet för en skola att särskoleplacera ett barn är pengar. En grundskoleelev med behov av extra stöd kräver mer resurser - kostnader som grundskolan slipper ifrån om eleven blir särskoleplacerad.
Upplandsnytt, som 2008 gjorde en granskning av kommunens särskoleplaceringar, har talat med flera föräldrar som uppger att grundskolor föreslagit dem att skriva in sina barn i särskolan eftersom det skulle leda till mer resurser för barnen. "Om vi skrev på så hjälpte vi inte bara vårt barn utan flera", berättar exempelvis två föräldrar (7/4 -08).
Rättsosäkerheten i särskoleplaceringarna är oacceptabel och innebär ett stort svek mot de elever som på felaktiga grunder placeras i särskola. Robin och Rasmus Sjöholm har fått upprättelse och skadestånd. Många står på kö för detsamma, men flertalet har sannolikt varken kunskapen eller styrkan att driva fram det. För ett skolväsende som det svenska med höga jämlikhetsambitioner är det en skam.