Bakgrunden till konflikten är att städföretaget NCA, som anlitas av Berns, sagt upp tjugofem anställda. Sju av dessa har för NCA:s räkning städat på Berns. Syndikalisterna menar att dessa sagts upp på grund av att de varit fackföreningsanslutna. Men istället för att ta striden mot NCA, vilket inte skulle generera tillnärmelsevis lika mycket medial uppmärksamhet, väljer Syndikalisterna att ge sig på den namnkunniga och anrika restaurangen.
När man läser på syndikalistiska bloggar och nätforum klarnar bilden av vad som är den egentliga anledningen till konflikten. Berns salonger har, i likhet med många andra företag i och utanför restaurangbranschen, lagt ut allt fler verksamheter på entreprenad till bemanningsföretag de senaste åren. Bemanningsfrågan har blivit en het stridsfråga som ett flertal fackliga organisationer engagerat sig i. Men medan övriga fackföreningar drivit frågan i avtalsrörelsen eller genom demokratisk opinionsbildning väljer Syndikalisterna maffiametoder.
För att upphöra med sina hot och trakasserier kräver Syndikalisterna att Berns skall anställa de sju städarna (som alltså jobbat för NCA), alternativt betala 920 000 kronor till syndikalisterna. Det är alltså frågan om ren utpressning som inte står den organiserade brottsligheten efter. När våldsamheterna gått över styr och Berns sett sig nödgade att kalla på polis för att garantera sina anställdas och gästers säkerhet anser sig syndikalisterna till råga på allt ha rätt att kräva böter från restaurangen för att de blandat in ordningsmakten.
Enligt Berns vd Yvonne Sörensen Björud, som känner sig hotad av syndikalisterna, har man diskuterat att söka upp henne i hemmet. I Ekot (SR 9/6) vittnar säkerhetschefen för Sveriges Hotell- och restaurangföretagare Clemens Wantschura om att det är vanligt att syndikalisterna pressar krögare på pengar för att upphöra med sina trakasserier. En krögare i Stockholmsområdet ska till exempel ha betalat 600 000 kronor till syndikalisterna för att få vara i fred.
Hotell- och restaurangfacket tar avstånd från syndikalisternas militanta metoder, som knappast kan sägas gynna någon, allra minst de städare som de säger sig företräda. Genom sitt kriminella beteende som inte bara drabbat Berns utan också tredje man i och med att de ger sig på restauranggästerna, undergräver SAC fackföreningarnas trovärdighet i en tid när allt fler, inte minst i den yngre generationen, ifrågasätter värdet i att överhuvudtaget organisera sig fackligt.