Det är inne att sparka på statsminister Fredrik Reinfeldt. Men frågan är om inte till och med hans ovänner tycker att det gått lite för långt när man försöker trumma upp en flera dagar lång skandal kring en pikétröja. Det var vad han hade på sig vid ankomsten till Kina.
Möjligheterna är två: Reinfeldt och hans stab kan ha gjort en tabbe när man valde den informella klädseln. I så fall rör det sig om ett ganska trivialt misstag. Knappast något ett statsmannaskap står och faller med.
Troligare är att det fanns en plan. Genom sin informella klädsel ville Reinfeldt visa att han är en helt vanlig svensk småbarnspappa. Man ser inte så borgerligt högdragen ut i tröja och jeans. Kanske hoppades Reinfeldt rent av på uppmärksamhet kring klädseln. I så fall skrattar paret Reinfeldt hela vägen på planet tillbaka. Medierna svalde betet med hull och hår.
Många människor måste ha känt igen sig i statsministerns fadäs. Vem har inte varit fel klädd? Många svenskar känner en blandning av förakt och panik inför klädkoder och sociala konventioner. Full poäng till Reinfeldt, alltså.
Samtidigt visade han kritikerna att han var allt annat än försynt när det gällde mänskliga rättigheter. Det mer än antyddes - innan Reinfeldt avverkat sitt besök - att han inte skulle våga nämna några fängslade kineser vid namn.
Men vid mötet med president Hu Jintao överlämnade statsministern en lista på tretton fångar som Sverige kräver att Kina friger på grundval av de mänskliga rättigheterna. Han tog upp frågan om Tibet och han föreslog att Kina efter svenskt exempel inför en koldioxidskatt. Reinfeldt möte studenter för att tala om mänskliga rättigheter och prioriterade i övrigt klimatfrågor.
Att statsministern inte i förväg redovisade för oppositionen och för medierna exakt vad han tänkte göra i Kina, kan man knappast hålla emot honom.
Småbarnspappan tog revansch i Kina och åkte hem med ett väl förrättat ärende. Och med några turistbilder i pocketkameran.