Den 21 november beslutade riksdagen om vilka villkor och riktlinjer som ska gälla för public service - det vill säga Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion – för tillståndsperioden 2014-2020. I propositionen framhålls att ”en mediemarknad med många fria och självständiga aktörer, tydliga spelregler och sund konkurrens ger goda förutsättningar för fri åsiktsbildning, fritt utbyte av idéer och reella möjligheter att granska makthavare.” Mediepolitikens roll är, enligt regeringen, att ”skapa goda förutsättningar för dessa aktörer att etablera sig och utvecklas på mediemarknaden”.
Det är vida känt att mediebranschen inte är någon picknick, konkurrensen är stenhård. Public service är en viktig och omtyckt aktör på den svenska mediemarknaden. Men det är också en aktör med exklusiva villkor. Finansieringen via licensen är ett sådant. Marknadsrollen en annan. Enligt propositionen ”Bildning och tillgänglighet – radio och tv i allmänhetens tjänst 2014-2019” behövs public service för att ”säkerställa ett varierat utbud på medieområdet”.
I denna vassa armbågars värld där störst, bäst och snabbast vinner. I denna tid då tidnings- och medieföretagen verkar under minst sagt tuffa förhållanden och försöker lista ut vilken överlevnadsstrategi som lockar läsare och annonsörer att betala. Då lanserar SVT en nyhetsapp– en digital tidningssajt – till mobilen. Fyra dagar senare toppar SVT Nyheter listan över gratisapparna i App Store. Är det att bredda utbudet? Är det att skapa förutsättningar för etablering och utveckling på mediemarknaden? Naturligtvis inte. I själva verket blir det precis tvärtom, en konkurrensdödande verksamhet.
Det handlar inte bara om pengar och de privata tidnings- och medieföretagens ekonomi. Ytterst blir det en demokratifråga. Åter till picknickfilten. När public service tillhandahåller sin ”gratismat” blir det allt svårare för övriga aktörer att sälja sina produkter. Kunderna vill inte betala två gånger för ungefär samma innehåll. De privata tidnings- och medieföretagen får allt svårare att konkurrera och upprätthålla sina lokala variationer och traditioner. Översatt till tidningsspråk: det lokala samtalet, debatten och bevakningen blir lidande och mångfalden minskar.
Minns ni Radiotjänsts kampanj med snigeln på ögat? Alla som inte betalade sin tv-licens skulle få ett slemmigt blötdjur i ansiktet. Sådana hot kan inga privata tidnings- eller medieföretag komma med. Tanken är rätt befängd. Men snigelmetaforen är inte alldeles tokig, fast nu är det public service som får stå ut med att bli liknad vid en mördarsnigel som tuggar i sig allt den kommer över, och lämnar övrig fauna till svältdöd.
I morgon ska regeringen fatta beslut om att ge Myndigheten för radio och tv uppdraget att utreda public service-företagens marknadspåverkan. Som maning till eftertanke skickar vi härmed en snigel till Rosenbad.