1-majtalare landet runt kunde i går glädja sig åt att det blåser medvind för vänstern i Sverige. Ett halvår efter riksdagsvalet har s+v+mp lyckats tillskansa sig ett rejält övertag i opinionen med 56,4 procent mot borgerlighetens 39,6 procent i Synovate Temos senaste väljarbarometer.
Men gracerna har inte fallit jämnt på vänsterkanten. Socialdemokraterna har ett rekordstöd på närmare 47 procent . Vänsterpartiet får nöja sig med en tiondel - farligt nära fyraprocentspärren.
Ledarskiftet inom socialdemokratin har fallit väl ut bland väljarna men det har även tydliggjort splittringen inom vänstern som helhet. För medan socialdemokraternas nyvalde partiledare - Mona Sahlin - igår talade om vikten av partipolitisk modernisering och idkade självkritik så var det inte tal om förnyelse när vänsterpartiets ordförande - Lars Ohly - samma dag talade i trädgårdsföreningen i Linköping.
Omgärdad av banderoller med budskap om att "krossa kapitalismen" och kräva "6-timmars arbetsdag" drog sig vänsterledaren inte för att ge samarbetspartierna en å annan känga mellan tiraderna mot Alliansregeringen.
Socialdemokraternas pensionsuppgörelse med borgerligheten utmålades som en styggelse liksom kraven på betyg och ordning i skolan - tankar som Sahlin tvärtom börjat närma sig.
Miljöpartiet attackerades å sin sida för att vilja sälja ut statliga bolag i samma omfattning som Alliansen och hålla friskolorna bakom ryggen.
Det var definitivt inte ett sammanhållet regeringsalternativ som Lars Ohly torgförde. Möjligen var han förnärmad för att socialdemokraternas kommunalråd i Hultsfred - Bo Bergman - några timmar tidigare vägrat att ens gå i samma protesttåg som vänsterledaren med motiveringen att denne inte tagit klart avstånd från kommunismen.
Ohlys vänsterparti inte är Gudrun Schymans. Det inser allt fler och det är lovvärt. I valet mellan socialism och demokrati väger det senare numera lätt inom vänsterpartiet. Det borde ge Mona Sahlin en del att tänka på.
Med vilken trovärdighet kan Sahlin tala om förnyelse inom skolan, arbetsmarknadspolitiken eller EU-frågorna när vänsterpartiet samtidigt drar åt motsatt håll? Lars Ohly kan inte bara köras över i de här frågorna om det socialistiska blocket ska kunna presentera ett trovärdigt regeringsalternativ.
Hittills har socialdemokraterna kunnat nöja sig med att rida på missnöjet med regeringens politik. I längden är det knappast hållbart. Vinden kan vända snabbt i ett politiskt landskap med rörliga väljare. För bara ett halvår sedan blåste samma missnöjesvindar bort en s-regering. Ödet sviker lätt den låter sig föras med av vindarna istället för att lita till sin egen kraft.
Mona Sahlin har vinden i ryggen för tillfället - kamraterna till vänster har det inte. Om s+v+mp framstår som lika splittrade i valet 2010 som idag lär vänstervinden garanterat mojna även för Sahlin. För hur många svenskar vill se en de facto kommunist som utrikes- eller finansminister?