I Sverige har minst sju personer omkommit till följd av den närmast historiska storm som drog fram över landet från och med lördag eftermiddag.
I Östergötland blev omkring 30 000 hushåll utan ström, och tiotusentals saknade telefon.
Det är höga siffror som visar på hur obevekliga naturens krafter kan vara. Så här kort tid efter att flodvågorna svepte över länderna kring Bengaliska viken är det knappast märkligt om stormen väcker känslor av obehag och olust.
Många tåg-, flyg- och färje- avgångar ställdes in till följd av blåsten. Det är inget ovanligt. Men mer uppseendeväckande är kanske att fyra kärnreaktorer stoppades, sedan stora mängder salt blåst in över anläggningarna. Dessutom blev larmcentraler på sina håll både nerringda och överbelastade.
Där träd fallit över vägar och elledningar kan röjningsarbetet bli tålamodskrävande. Stormen tycks vara den värsta i mannaminne.
"Det är som ett plockepinn i skogen", kommenterade Ewa Grönwall, informationsansvarig på Sydkraft i Östergötland.
I någon mån bjuder en rasande storm ändå på en viktig tanke- ställare. Vilka är de egentliga och yttersta villkoren för den mänsk- liga tillvaron?
Ett mått av ödmjukhet kan vara på sin plats. Vi lever visserligen i en hög grad av civilisation, men det går inte att skydda sig mot allt. Även det moderna och tekniskt förfinade samhället är sårbart.
Kanske lever många av oss i den närmast undermedvetna föreställningen att folkhemmet, eller den omhändertagande staten, skall erbjuda en ständig stugvärme och ingripa mot varje form av fara.
Men naturen har inga känslor, den tar inte hänsyn.