En storm behövs i Köpenhamn

En fjäril fladdrar med vingarna i Hongkong. Det utlöser en våldsam storm över norra Europa. Bilden användes av matematikern och meteorologen Edward Lorenz 1972 för att illustrera det vi numera kallar kaosteori.

Satellitfoton från Nasa visar hur istäcket över Arktis har minskat mellan 2004 (till vänster) och 2005. Foto: Nasa/Scanpix

Satellitfoton från Nasa visar hur istäcket över Arktis har minskat mellan 2004 (till vänster) och 2005. Foto: Nasa/Scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-11-25 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det är ett område inom matematiken som försöker beskriva hur en mycket liten förändring kan ge upphov till dramatiska effekter i ett komplext system. Sluteffekten av att fjärilen fladdrar med sina vingar kan vara omöjlig att förutsäga.

Kaosteori och den så kallade fjärilseffekten har utmanat vår förståelse av naturfenomen. Det är helt enkelt svårt att greppa att något så litet genom komplicerade orsakssammanhang kan ge upphov till dramatiska förändringar. Men det är ett faktum att vissa väderleksfenomen fungerar enligt kaosprincipen.

Lika svåra att greppa är många gånger klimatförändringarna (se sidan A6 och A7). Det är säkert en viktig orsak till att många inte är övertygade om att genomgripande förändringar av vår livsstil är nödvändiga.

Nu är visserligen inte 50 miljarder ton växthusgaser, som jordens befolkning årligen släpper ut, någon liten fjärilsvinge. Men principen att små förändringar kan leda till katastrofer gäller i högsta grad klimatet.

En grads uppvärmning av jorden kanske inte påverkar oss så mycket. Men när en tröskel passeras kan katastrofala förändringar ta sin början, som sedan inte går att stoppa. Din semesterresa till Thailand kan bli fjärilsvingen som får istäcket över Arktis att smälta bort för alltid.

Jovisst - perspektivet är tillspetsat. Men isen har redan börjat smälta och forskarna är ense om att vid en viss punkt finns ingen återvändo. Kanske har den punkten redan passerats.

Trots det är förhoppningarna lågt ställda när delegater från 192 länder träffas i Köpenhamn den 7 december för att förhandla.

I USA tycks klimatfrågan vara blockerad. President Barack Obama har inte fått med sig senaten som måste godkänna de internationella avtal som USA ingår. Tillväxtekonomier som Indien och Kina vill försäkra sig om att kunna fortsätta växa. Och fattiga länder i Afrika och Asien ser klimatet ur ett rättviseperspektiv: Det är de som riskerar att drabbas hårdast av översvämningar och torka, men utsläppen kommer från i-världen.

En överenskommelse skulle behöva omfatta hårda globala utsläppsmål och miljarder i stöd åt de fattiga länderna. I stället är risken stor att politikerna än en gång enas om vaga mål vid en avlägsen horisont.

För att ett globalt avtal ska komma till stånd måste trycket på politikerna öka. Fler måste ta till sig att klimathotet är verkligt. Uppvärmningen av jorden har börjat och det är osäkert hur snabbt vi kan hejda den. Någonstans finns en tröskel, även om forskarna inte är säkra på var den går. Risken för att ömtåliga klimatsystem ska kollapsa ökar för varje ton koldioxid som släpps ut.

Man kanske borde hoppas att en fjäril fladdrar med vingarna och utlöser en storm på klimatmötet i Köpenhamn. Det vore befogat.

Läs mer om