Världen drar en lättnadens suck. Åtta år med president George W Bush är över - förra veckan höll han sitt avskedstal och i morgon tillträder Barack Obama.
När det gäller opinionen i USA är George Bush den mest impopuläre presidenten någonsin - åtminstone sedan så långt tillbaka som det finns mätningar. Han står knappast högre i kurs i Europa och övriga världen. I arabländerna kommer många att minnas Bush som presidenten som avtackades med en sko i huvudet - en djup förolämpning enligt muslimskt synsätt.
Själv tycker Bush att han har en fin meritlista, att döma av vad han sa i sitt avskedstal.
Han berömmer sig av att ha skyddat USA från ytterligare terrordåd efter den 11 september 2001. Relationerna med Indien och Kina har utvecklats positivt under hans tid vid makten. I Afrika anser sig Bush ha gjort en rejäl insats mot hiv och aids, bland annat genom att tillhandahålla bromsmediciner för hiv-smittade afrikaner.
När det gäller de kontroversiella krigen i Irak och Afghanistan hoppas Bushadministrationen att historien ska återupprätta dess politik. Så kan det också bli. Om Afghanistan, Irak och de kringliggande länderna i Mellanöstern utvecklas i demokratisk riktning kan de i dag så kritiserade krigen komma att ses som smärtsamma, men nödvändiga, steg.
Men det kan dröja årtionden. Någon omvärdering lär knappast ske under George W Bushs livstid. Det finns heller inget som säger att Mellanöstern verkligen kommer att gå mot ökat folkstyre.
Det finns flera andra skäl till att det ser mörkt ut för president Bushs eftermäle.
Hans ansvar för den djupa ekonomiska kris som USA nu befinner sig i kan diskuteras. Han drev visserligen på bolånebubblan, som skapades av president Clinton. Hans ledarskap under den akuta krisen var mediokert. Men orsakerna till finanskrisen var många och Bush kan knappast sägas ha hela ansvaret.
Det hindrar inte att han i gemene mans ögon kommer att förknippas med krisen för all framtid. Faktum är att han tog över en ekonomi med stora överskott och lämnar efter sig gigantiska underskott, orsakade inte bara av krisen, utan också av ofinansierade skattesänkningar och kriget mot terrorismen.
Bush har också kapitalt misslyckats med att stödja fredsprocessen mellan Israel och den palestinska myndigheten, trots att det under hans tid vid makten har funnits vissa förutsättningar. Palestinierna har haft en förhandlingsvillig regering ledd av Fatah, Israel har haft en regering som åtminstone på pappret tagit ställning för en tvåstatslösning.
Av detta och av Bushs storstilade löften i Annapolis om ett fredsavtal före årsskiftet 2008-2009 har inget gott kommit ut.
Sist men inte minst har Bushregimen gjort den globala klimatpolitiken en stor otjänst, genom att inte acceptera några som helst åtaganden i form av minskade koldioxidutsläpp.
Nu återvänder George Bush till det Texas han en gång kom ifrån. Inte ens hans eget republikanska parti kommer att sakna honom.