Kanske är detta förklaringen till varför Ohly inte lät riktigt engagerad under sitt tal i Almedalen. Han vräkte förvisso på med löften om vad V (och ibland, kanske, de rödgröna) vill uträtta: Billiga, subventionerade hyresrätter, stora bidrag till kommuner och landsting, utbyggd förnyelsebar energi, järnvägssatsningar, statligt stöd till industrin, höga pensioner i ett helt nytt pensionssystem, höjda studiemedel, ökat statligt bankägande, mer finansreglering, starkare arbetsrätt, delad föräldraförsäkring och höjda kvinnolöner. Men trots denna digra löfteslista, och många rallarsvingar mot regeringen, så lät Ohly mest trött.
Den gamla välbekanta glöden hördes endast vid ett tillfälle - när Lars Ohly berättade hur den rullstolsburne komikern och vänsterpartisten Jesper Odelberg inte kom in på en politisk tillställning på grund av obefintlig handikappanpassning. Ohly kommer att göra ett bra jobb framöver med att lyfta tillgänglighetsfrågorna.
Men tillgänglighet för funktionshindrade är alla riksdagspartierna överens om, det är ingen blockskiljare som avgör riksdagsvalet 2010.
Och när det handlade om blockskiljarna, skatte- och välfärdsfrågorna där det finns tydliga skillnader mellan höger och vänster, lät Lars Ohly som en nyvaken person som rabblar en utantilläxa. Visst skällde han om "klyftor" och "orättvisor", men han hoppade från det ena till det andra utan röd tråd och utan att lyckas måla en bild av vilket samhälle V vill ha.
Kanske är Ohly en sådan politiker som gör sig bättre i utfrågningar och debatter än i solotal. Utan journalister eller politiska motståndare som ställde besvärliga motfrågor svävade han helt enkelt iväg för mycket. Läs den långa löfteslistan en gång till - Ohly ägnade inte en enda mening åt hur kalaset ska finansieras. Visst är solotal ett tillfälle för politikerna att prata om framsidorna, snarare än baksidorna, med sin politik. Men att inte ens vidröra att chockhöjda statliga utgifter måste finansieras, att påstå att bostadssubventioner och statliga banker är receptet mot finanskriser utan att nämna USA:s politiska subprimelån och haverier för halvstatliga amerikanska bolåneinstitut - det är inte trovärdigt.
Många hade förutspått att valrörelsen skulle starta i Almedalen i går kväll. Om den gjorde det bådar det inte gott för V. Även övertygade vänsterröstare måste vilja ha visioner och inte bara förstrött skäll på de borgerliga. Det lyckades Lars Ohly inte förmedla i går.