En trygg och värdig ålderdom?

Linköping2005-07-23 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Lilia Utas är 78 år, rysktalande och svårt sjuk. Corren berättar i dag att hon inte kan få hemtjänst och personlig omvårdnad utförd av svärdottern Natalia. Både socialnämnden i Linköpings kommun och länsrätten säger nej, med motiveringen att Lilias behov kan tillgodoses genom personal vid hemtjänsten med språkkompetens.

Det är en okänslig och inhuman bedömning. Enligt läkarintyg är Lilia dement och har en hjärntumör som leder till svårigheter att konfronteras med nya personer. Det är därför de anhöriga vill att Natalia, som känner Lilia väl och har vårdutbildning, får sköta omvårdnaden.

I en debattartikel i DN i måndags skrev Jan Andersson, som leder Assistanskommittén, om hur det elva år gamla systemet med personlig assistans för funktionshindrade fungerar. Systemet är unikt i Sverige genom att de funktionshindrade själva får välja om kommunen, ett kooperativ eller ett privat företag ska svara för assistansen, eller om de själva ska vara arbetsgivare för sina assistenter. Inte oväntat är de funktionshindrade som anlitar kooperativ eller privata företag mycket mer nöjda än de som får assistans från kommunen.

Frågan är varför inte äldre människor med behov av hemtjänst och personlig omvårdnad kan ges samma valfrihet?

I länsrättens beslut framgår att de anhöriga är hos Lilia och hennes make varje dag och hjälper dem. Tydligen förutsätter socialnämnden och länsrätten helt cyniskt att de anhöriga ska fortsätta med det.

Det är inte alla människor som vill eller orkar bry sig om sina äldre, vårdkrävande släktingar. När någon vill och är beredd till ett så stort åtagande som Lilias svärdotter är det fräckt och hänsynslöst att kallt räkna med att hon ska sköta det vid sidan av ett heltidsjobb.

När en äldre människa blir dement kan nya människor vara skrämmande och insatser från anhöriga är oerhört värdefulla. Om den dementa personen har ett annat modersmål än svenska blir de anhöriga ännu viktigare. Tyvärr tycks äldreomsorgens beslutsfattare inte alltid inse detta.

Socialtjänstlagen innehåller vackra och stolta formuleringar om "respekt för människors självbestämmande och integritet", och att äldre människor ska få "leva och bo självständigt under trygga förhållanden".

Vem ifrån socialnämnden eller länsrätten åker hem till Lilia, läser upp de paragraferna och förklarar hur de har tolkats så att hon får okända vårdare i stället för svärdottern Natalia?

Läs mer om