Dessa fick förvisso sitt lystmäte av svartvita förklaringsmodeller, men någon betydelse för småpartiernas utsikter att ta sig över riksdagsspärren torde inte söndagens uppträde ha fått. Utfallet får således sägas vara oavgjort, men Jimmie Åkesson ligger närmast en debattseger eftersom han sin vana trogen förhöll sig lugn och samlad trots de skopor av ovett som östes över honom. Schyman hemföll, sin mångåriga debattvana och slipade debatteknik till trots, till den låga strategi som används av de flesta som tar sig före att debattera mot Sverigedemokrater, att avbryta, höja rösten och använda personpåhopp. Någon mediestrateg borde ha avrått från denna taktik för längesedan. Både Maud Olofsson och Mona Sahlin har tidigare gått i samma fälla.
Enligt den senaste Sifomätningen hamnar Sverigedemokraterna under riksdagsspärren. De missnöjesväljare på båda sidor om blockgränsen som tidigare uppgett att de övervägt att lägga sin röst på SD börjar mobiliseras till respektive regeringsalternativ ju närmare valdagen kommer. Enfrågepartier har en viss attraktionskraft i och med att de erbjuder enkla problembeskrivningar och dito lösningar, men de har svårt att matcha de seriösa alternativen eftersom de inte förmår täcka upp hela det politiska spektret. När Jimmie Åkesson talade för Utrikespolitiska föreningen vid LIU i vintras slog han till exempel fast att Sverigedemokraterna inte har någon utrikespolitik.
Feministiskt initiativ har inte ens kommit i närheten av riksdagsspärren, trots den oproportionerligt stora medieuppmärksamhet mikropartiet i fråga och dess partiledare har åtnjutit under valrörelsen, inte minst i samband med den famösa sedelbränningen på Gotland. Väljarna är helt enkelt ointresserade av en verklighetsbeskrivning där svenska mäns kvinnosyn liknas vid Talibanernas.
Den alltmer cementerade blockpolitiken, där de ingående småpartierna tvingas kompromissa i sina hjärtefrågor, lämnar spelrum åt spektakulära småpartier med högröstade partiledare, men utrymmet begränsas av bristen på innehåll. Medierna frossade i sedelbränningen - ett utspel som ingen av partiledarna för alliansen eller de rödgröna skulle ha kunnat genomföra - men uppståndelsen följdes inte av något uppsving för Schymans parti. På samma sätt kan Schyman och Åkesson fortsätta att gnabbas i teve utan att det får någon konsekvens för opinionen.