Frankrikes förorter brinner. Tolv dygn i rad har nu präglats av upplopp, vandaliseringar och bränder.
Oroligheterna började den 27 oktober i Parisförorten Clichy-sous-Bois, efter att två tonårspojkar dödats när de gömde sig för polisen i en transformatorstation.
Sedan dess har kravallerna spridit sig som en löpeld: från de invandrartäta förorterna kring Paris till liknande områden i städer som Nice, Toulouse, Saint-Etienne, Rennes.
Och ännu verkar en lösning långt borta.
I söndags kväll kallade president Jacques Chirac några av sina viktigaste ministrar till ett krismöte. De gjorde då sitt bästa för att framstå som lugna och resoluta.
"Vi kommer inte att acceptera några laglösa områden", deklarerade premiärminister Dominique de Villepin.
"Den absoluta prioriteten är att återställa säkerheten och den allmänna ordningen", förklarade president Jacques Chirac. Men lugnet infann sig inte. Istället accelererade våldet ytterligare.
Under natten till måndagen träffades minst 30 poliser av hagelskott. Över 1 400 bilar sattes i brand, kyrkor och skolor eldhärjades och närmare 400 personer greps. Hittills har en person avlidit -- en 61-årig man som misshandlades i förra veckan.
Många ungdomar riktar sin ilska mot inrikesministern Nicolas Sarkozy, som har beordrat tuffa tag mot kriminaliteten i förorterna och rört upp känslorna med drastiska uttalanden om racaille -- slödder. Hans hårda linje leder bara till en upptrappning av våldet, anser kritikerna.
Men också med premiärminister Dominique de Villepins mjukare linje lär det ta lång tid att råda bot på misären och frustrationen i förorterna.
Konflikten mellan centrum och periferi, mellan stadsbor och fattiga förstadsbor, har pågått i decennier.
Många av de revolterande ungdomarna är andra eller tredje generationens invandrare som aldrig fått chansen att ta sig in i det franska samhället. De har vuxit upp i förfallna bostadsområden där möjligheterna till en bra utbildning eller en framgångsrik karriär är minimala. I Clichy, till exempel, är hälften av befolkningen under 25 år -- och arbetslösheten ligger på omkring 25 procent.
Konsekvensen blir en utbredd känsla av hopplöshet, som visar sig i missbruk, våld och kriminalitet.
Och sorgligt nog lär kravallerna spä på motsättningarna ytterligare.
I ett reportage i lördagens Le Monde intervjuas människor som är på väg ut från moskén i Parisförorten Aulnay-sous-Bois. De är oroliga för framtiden.
"Vi blir redan behandlade som fundamentalister, som terrorister", säger en ung man. "Vad händer nu?"
Det finns ingen snabb eller enkel lösning på problemen i Frankrike -- eller i resten av Europa. Stabilitet och välstånd kan inte hastas fram med hjälp av fler poliser eller kortsiktiga handlingsplaner.
Det kommer att ta tid att vända utvecklingen i de nedgångna förorterna -- och det kommer att krävas en friare ekonomisk politik som leder till tillväxt och fler nya arbeten.