En vändpunkt i försvarspolitiken?

Det är glädjande att regeringen väljer att satsa på det svenska ubåtsvapnet. Sverige har ungefär trehundra mil kust. Att kunna övervaka och försvara denna är en central del i upprätthållandet av rikets säkerhet. Att det svenska ubåtsvapnet är världsledande när det kommer till signalspaning och undervattensstrid har visat sig vid de internationella övningar som genomförts med den amerikanska marinen. Det vore befängt om Sverige inte tillvaratog denna resurs och fortsatte att utveckla den.

Regeringen satsar på ubåtar. HMS Halland i Stockholms hamn.FOTO: Henrik Montgomery / Scanpix / 2008

Regeringen satsar på ubåtar. HMS Halland i Stockholms hamn.FOTO: Henrik Montgomery / Scanpix / 2008

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2010-04-13 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det är också glädjande att man väljer att satsa på utvecklandet av stridsledningssystemet Länk 16 till Gripen och att man äntligen utrustar flygplanen med effektiva vapensystem som Meteorroboten. Sten Tolgfors skriver (SvD 11/4) att Sverige har Nordeuropas största och mest kvalificerade flygvapen. Men på grund av brist på baser, piloter i de taktiska enheterna och flygtimmar har det svenska flygvapnet sämre operativ förmåga än våra grannländer.

Anskaffandet av nya helikoptrar i väntan på den upprepade gånger fördröjda helikopter 14 signalerar också att regeringen börjat ta försvarets materielproblem på allvar. En rad frågor infinner sig emellertid. Den första och största handlar naturligtvis om vad allt detta kommer att kosta och varifrån dessa pengar ska tas.

Ungefär hälften av försvarsmaktens budget utgörs av materielkostnader. Två femtedelar utgörs av fasta kostnader såsom löner och hyra till fortifikationsverket. Återstår tio procent till övning och annan verksamhet. Marginalerna är med andra ord inte särskilt stora och ytterligare neddragningar skulle bli förödande, inte minst nu när behovet av utbildning är extra stort på grund av Afghanistaninsatsen och den kommande Nordic Battle Group 11.

Mest glädjande i Tolgfors utspel är kanske formuleringen att försvarsmaktens uppgift är "att värna vårt land och vårt lands intressen oavsett om detta sker i landet, i närområdet eller utom närområdet". Man erkänner att försvarspolitiken saknat ett tydligt perspektiv för närområdet - Östersjön, Norden och EU. Kanske kan erkännandet ses som ett startskott för en ny försvarspolitik.

De svenska förbandens geografiska spridning i landet är en ineffektiv rest från de gångna decenniernas nedskärningar och tillfredsställer varken försvarets logistiska eller taktiska behov. Den ryska intressesfärens utsträckning till svenskt sjöterritorium i samband med Nord Stream aktualiserar också frågan om stationära förband på Gotland. Dessutom måste rekryteringsproblemen i det nya personalförsörjningssystemet lösas.

Alliansregeringens försvarspolitik har lämnat en del att önska under den gångna mandatperioden, men som på så många andra områden står det klart att alternativet är betydligt värre. Dessutom tyder Tolgfors uttalanden på att en omsvängning har påbörjats i synen på försvaret. Låt oss hoppas att alliansen får mandat att fullfölja denna omorientering.

Läs mer om