Under Stefan Löfvens ordförandeskap har IF Metall gång på gång visat att de är det mest konstruktiva och verklighetsförankrade av alla LO-förbund: IF Metall gjorde ett krisavtal med arbetsgivarna under finanskrisen 2008-2009 som räddade både jobb och företag. IF Metall har tecknat lärlingsavtal med arbetsgivarna som ger unga chansen att "skolas in" på ett jobb med 75 procents lön under tiden. IF Metall sade nej till LO:s vansinniga idé om "jämställdhetspotter", som inte alls ger kvinnodominerade yrkesgrupper bättre löner utan bara lägger hämsko på löneutvecklingen för mansdominerade LO-grupper.
Detta innebär inte att Löfven är en "högersosse". Det handlar i stället om att IF Metalls medlemmar är utsatta för internationell konkurrens, eftersom flertalet av dem jobbar i svenska exportindustriföretag. Den internationella konkurrensen tvingar fram realism; det går inte att sväva bland molnen och föra en utopisk och konfliktsökande facklig kamp när försämrad svensk konkurrenskraft slår lika hårt mot fackmedlemmarna som mot företagen de jobbar på.
Samma verklighetsbaserade syn på konkurrensen och betydelsen av den svenska exportindustrin förklarar varför Stefan Löfven är kärnkraftsvän och kampanjade för euron inför folkomröstningen.
Verklighetsförankringen och förmågan att förstå även företagens problem och utmaningar är Stefan Löfvens starkaste sidor. Han kommer troligen att ge Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Annie Lööf en tuff match i debatter om jobben, företagen och tillväxten, och det är inte en dag för tidigt. Samtidigt kan realismen bädda för blocköverskridande uppgörelser - kanske var S ja till europakten i går ett krav från Löfven?
Men det finns också många frågetecken kring Stefan Löfven som S-ledare. Hur tänker han om politikområden som ligger utanför det fackliga? Löfven har aldrig suttit i riksdag eller regering och varit tvungen att kasta sig mellan frågor som svensk trupp till Libyen, privata alternativ i välfärden eller kvotering av föräldraförsäkringen. Detta och mycket mer kommer han nu att förväntas ha genomtänkta, i partiet förankrade åsikter om.
För alla oss som hoppas på en skilsmässa mellan S och LO är dessutom risken uppenbar att valet av Löfven snarare stärker symbiosen. Det är negativt både för S, som framstår som ett parti för särintressen, samt för LO, som går miste om medlemmar som inte vill stödja S.
Men det mest negativa med dagens val av Stefan Löfven är själva processen. Många både i och utanför S hoppades att partiet skulle inspireras av C, MP och V och våga sig på ett öppnare val. I stället blev det bunkerstuket, en liten partielit som på fem dagar spurtade igenom hela processen. Så gör ett omodernt parti som tror mer på toppstyrning och hemliga nattmanglingar än öppenhet och interndemokrati.