Varje år går ett antal personer i pension och ett antal nya personer tillkommer på arbetsmarknaden. Hur många beror bland annat på barnafödande, invandring och närings- och arbetsmarknadspolitikens förmåga att få in människor i jobb som befinner sig utanför arbetsmarknaden. Fram tills nu har nytillkommande personer varit fler än dem som kliver av, men inom ett par år är Sverige i det läget att fler går i pension än det antal som tillkommer. Det är ett historiskt trendbrott och som kommer att få mycket stora konsekvenser för vårt lands framtid.
Ams presenterade häromdagen en rapport om utvecklingen, där det finns prognoser ända ned till kommunnivå. För Östergötlands del inträffar skiftet redan 2013, då pensionsavgångarna överstiger det antal som tillkommer. Det slår olika i olika kommuner och branscher. Klart är att offentlig sektor påverkas extra mycket, både i tunga verksamheter som vård, skola och omsorg men även inom administrationen.
Fram till 2025 kommer fyra av tio i arbetskraften i vårt län att pensioneras. För kommuner och landsting är utmaningen dubbel, både att klara generationsskiftet och hantera de ekonomiska följderna till exempel utbetalningar av avtalspensioner där normalläget är att inte någon kommun eller landsting i landet har tillräckligt med pengar avsatta för detta ändamål. Kostnaderna måste täckas ur löpande budget i ett läge är många behov ska tillgodoses. Det kommer att behövas årliga rejäla överskott i budgetarna för att hantera detta. Och vad betyder hårdare konkurrens om arbetskraften för offentliga sektorns relativa löneläge?
Den befolkningsmässiga förändringen är inget unikt för just Sverige. Stora delar av Europa har samma utmaningar. Sådant som diskuteras för att klara dessa är höjd pensionsålder, effektivare arbetsmarknadspolitik, utbildningsinsatser, integrationsarbete och ökad invandring.
Allt detta kommer också vi att behöva ha mer av. Efterkrigstidens industriella expansion i vårt land klarades genom invandrad arbetskraft. Och under de år när kvinnorna tog plats på arbetsmarknaden kunde offentlig sektor ge dem jobb. Nu ska dessa ersättas.
I vissa glesbygdsregioner är läget sådant att enbart avgångarna från kommunerna och landstinget är större än vad hela ökningen av arbetskraftsutbudet. Man kommer att tvingas tänka nytt, hitta nya samarbeten och rutiner för att få det att fungera. Men det räcker inte, utan det behövs ett tillskott av människor för att samhällsservice och myndighetsutövning inte ska haverera. Kommunsammanslagningar är inget svar på just den frågan, för övrigt knappast något svar på andra frågor heller om de utmaningar som demografin ger.
Att denna situation ska uppstå kommer inte som någon överraskning. Till och från har debattörer och forskare ropat efter svar. Nu kan ingen längre tänka bort saken. Vargen är faktiskt här. På riktigt.