Nu senast när gängen Black Cobra och Asir drabbade samman förra tisdagen i Skäggetorp, där en joggare som befann sig på fel plats på fel tidpunkt blev allvarligt knivskuren. Tre män sitter nu häktade misstänkta på sannolika skäl för mordförsök alternativt medhjälp till mordförsök på joggaren. Alla tre tros ha kopplingar till Asir. En ska vara ledaren och för närvarande bosatt i Uppsala men planerar enligt en källa inom polisen en flytt till Linköping, varför en etablering i staden är en mycket otrevlig men reell tänkbarhet. Det kan också vara en förklaring till varför Asir rykt ihop med redan stationära Black Cobra (Corren 29/3-4/4).
Rädslan och oron som växer ger näring åt de kriminella gängen. Förutom ren status underlättar fruktan för dem deras verksamhet, den utnyttjas vid indrivningar och skrämmer vittnen till tystnad. Man bör komma ihåg att våldet och hotet om våld inte är gängens främsta mål utan används som medel för det verkliga målet: Pengar.
På grund av det har polisen använt en Al Capone-taktik gentemot de kriminella gängen. Att hit them where it hurts - deras pengar kan tyckas som en ganska trist metod men den är verkningsfull och får organisationerna att halta mer än om enskilda medlemmar hamnar i fängelse. För att fortsätta detta viktiga, tidsödande arbete måste polisen få resurser.
Från politiskt håll har det funnits förslag på att kriminalisera medlemskap i den här typen av gäng, men i stället har man valt att se kopplingar till organiserad brottslighet som försvårande omständigheter så straffet därmed skärps. Det är klokt. Det förra alternativet skulle hamna i konflikt med föreningsfriheten.
En gänguppgörelse som den i Skäggetorp påverkar inte bara dem i närområdet, utan inverkar på hela samhället. Men liksom vi alla drabbas av problemet kan vi - medborgare, kommunpolitiker, frivilligorganisationer och företagare - också vara en del av lösningen genom att förebygga, störa och aktivt ta avstånd gängens brutala verksamhet.
Men det är ingen lätt sak att kräva av Linköpings näringsidkare att de ska stå upp mot Black Cobra och likasinnade. Vi har sett exempel på hur det kan gå för den som gör det. Stödet från polisen är en uppenbar nödvändighet, men också det från andra myndigheter, företagare - och media. En enad front är bättre än spridda skurar av motstånd.
Emellertid kokar det ofta ned till att den enskilde restaurang- och butiksägare måste ställa sig frågan: Är det värt att trotsa de kriminella gängen den dagen de knackar på dörren? Vi kan knappast klandra den som svarar nej.