Ensamma flyktingbarn har anlänt till Sverige i en allt snabbare takt det senaste året. Det finns knappast någon grupp i samhället som är mer utsatt: med svåra krigsupplevelser i bagaget kommer de till ett främmande land utan sina föräldrar.
Just för att det är så synd om de ensamma flyktingbarnen riskerar diskussionen om dem att bli sentimental snarare än empatisk, slagordsmässig snarare än förankrad i alla barns, flyktingars och människors rättigheter. Den senaste tidens kritik mot kommuner som inte vill ta emot flyktingbarnen har ibland varit ett exempel på detta.
Väldigt många kommuner har de senaste åren sagt nej till att ta emot ensamma flyktingbarn. Den ekonomiska ersättningen var för låg, sade man, och många hade svårt att få fram familjehemsplatser. Samtidigt har antalet ensamma flyktingbarn som kommer till Sverige ökat dramatiskt.
Till sist blev platsbritsen akut, och diskussionen hettade till. Mer effekt än några utspel hade kanske ändå pengarna - i april lovade regeringen en startbonus till de kommuner som tar emot ensamma flyktingbarn.
För även om det fortfarande behövs fler kommunplatser för flyktingbarnen så anas en ljusning. Både Migrationsverket och Sveriges kommuner och landsting tror på en lösning. I Östergötland har Linköping, Ödeshög och Norrköping skrivit på avtal, medan Vadstena, Boxholm och Kinda funderar på saken.
Kommunerna som inte tar emot flyktingbarn har fått hård kritik. Deras försvar - att pengarna inte räcker för ett värdigt omhändertagande - har bemötts med att flyktingbarnen oftast är friska killar i 15-17-årsåldern som knappast behöver extraordinära insatser.
Men: killarna kommer utan sina föräldrar från krigshärjade länder. Det kan krävas psykologisk hjälp efter sådant. Dessutom har dessa ungdomar samma rätt som andra flyktingar till språkundervisning, integration, skolgång och så småningom hjälp till arbete.
Att piska fram en stämning där alla kommuner känner sig tvingade att ta emot några ensamma flyktingbarn kan vara kontraproduktivt. I dagens Correnartiklar berättas att Ödeshög fått kritik från länsstyrelsen, för att de ensamma flyktingbarnen fick bo tillsammans med svenska ungdomar med social problematik. Självklart är inte ungdomar som är "på glid", ibland kriminella, de bästa korridorgrannarna för en lyckad integration.
Från gruppboenden i kommuner utanför länet har det rapporterats ännu värre omständigheter, där flyktingbarn har utsatts för misshandel och rasism.
Detta visar att det inte räcker med att alla kommuner ställer upp - de kommuner som tar emot flyktingbarnen måste kunna erbjuda en vettig tillvaro också.
Därför är plakatpolitiken farlig när det gäller de ensamma flyktingbarnen. När alla vill så väl och tar i med sina djupaste brösttoner mot kommunerna kan det faktiskt leda till att flyktingbarnen får det sämre. Vi ska ta emot flyktingbarnen och vi ska placera ut dem i kommunerna. Men vi ska inte sänka kraven på hur flyktingbarnen behandlas bara för att alla kommuner ska vara med.