Under måndagens häktningsförhandlingar fick terrormisstänkte Anders Behring Breivik tillfälle att förklara sina handlingar. Vid den efterföljande presskonferensen återgav domare Kim Heger vad Breivik sagt.
Målet med attentaten, förutom att skicka en kraftig signal till folket, ska inte ha varit att döda så många som möjligt men att tillfoga Arbeiderpartiet största möjliga skada och strypa framtida rekrytering till partiet. Breivik hann mörda minst 76 personer, varav 68 deltagare på AUF:s ungdomsläger på Utöya. De svenska socialdemokraternas partiledare Håkan Juholts ord efter dådet var att "en hel generation unga norska socialdemokrater har utraderats".
Det är en överdrift, men en begriplig och adekvat sådan som beskriver precis det som Breivik var ute efter. Men i stället tycks terrorhandlingen ha fått motsatt effekt. Enligt Ekot har samtliga politiska partier i Stortinget och deras ungdomsförbund fått fler medlemmar de senaste dagarna. Även SSU upplever en ökad tillströmning av medlemmar, och andra svenska ungdomsförbund rapporterar om ett större engagemang de senaste dagarna.
Det är glädjande nyheter. Låt oss hoppas att trenden håller i sig och att effekterna av den norske terroristens liksom andra antidemokraters handlingar ökar människors vilja och ork att engagera sig. Det är ett bra sätt att hedra offren, att motarbeta terrorismen och att stå upp för demokratin.
Den norska statsministern Jens Stoltenberg har hanterat situationen på ett väl eller till och med mycket bra sätt, enligt det norska folket. Det visar en undersökning som presenterades i tidningen Verdens Gang i går. Även den norska kungafamiljens agerande har mottagits väl. I Sverige har däremot statsminister Fredrik Reinfeldt fått kritik för att vara för osynlig. Han resonerar rimligtvis så att det här är Norges och Stoltenbergs stund, inte hans. Samtidigt är det önskvärt att också svenska företrädare visar sitt deltagande, liksom vi själva vill ha möjlighet att göra.
Om det så bara är genom en tyst minut, ett tänt ljus eller ett klick på "gilla"-knappen på en Norgesida på Facebook, så vill vi engagera oss. En del kallar den sortens deltagande för meningslös klickhumanism, men det är det inte. Dels är det en tröst för oss själva - det känns bra att göra något, om än så oansenligt. Dels ger kanske litet stöd från många tusen en tröst till de som drabbats. Vi får hoppas det.
Namn och ansikten på offren för Anders Behring Breiviks terrordåd har börjat publiceras, ett efter ett. De kommer att minnas, av de som överlevde massakern och av oss andra som känner sorg och sympati. Vi ska inte glömma. Inte heller ska vi sluta oss, utan fortsätta debattera och argumentera, mötas och förenas i enlighet med det öppna samhälle vi värnar.