Recep Tayyip Erdogan, Turkiets premiärminister och ledare för landets största parti AKP, har uträttat stordåd sedan han kom till makten 2002: Tillväxten har skjutit i höjden - BNP ökade med 8,9 procent förra året! - militären har förlorat mycket av sitt tidigare osunt stora inflytande, och genom demokratireformer anses Turkiet ha kommit närmare ett EU-medlemskap.
Eftersom AKP är ett milt islamistiskt parti har de kritiserats för att hota landsfadern Kemal Atatürks bestämda uppfattning att modernisering innebär sekularisering. Farhågorna för ett islamistiskt Turkiet har dock kommit på skam, tvärtom har AKP till exempel skärpt straffen för hedersbrott.
Ändå är det bra att AKP inte lyckades få de två tredjedelar av parlamentsmandaten som man hoppades på i helgens val. Erdogan har den senaste tiden nämligen visat upp skrämmande likheter med dr Jekyll och mr Hyde.
När militären har fått minskad makt har i stället den AKP-trogna polisen fått desto mer. Nästan 60 journalister sitter fängslade för att ha skrivit fel saker. Demonstrerande studenter har fängslats. Den förut EU-vänlige Erdogan har blivit alltmer hånfull mot EU och orienterar i stället mot Iran och Ryssland. I ett märkligt utspel häromdagen erbjöd Erdogan "hjälp" och "garantier" till Libyens diktator Gaddafi, och när The Economist nyligen kritiserade honom svarade han att tidskriften är en del av den "judiska världskonspirationen".
Turkiet nämns ibland som en föredömlig muslimsk demokrati för länderna där den arabiska våren dragit fram. Kanske är det därför Erdogan nu vänder sig bort från EU och uttalar antisemitiska idéer. Oavsett vilket är det en obehaglig utveckling - särskilt i kombination med hans allt större maktanspråk - och därför är det bra att AKP inte fick två tredjedelsmajoriteten som hade gett partiet möjlighet att själva driva igenom en ny grundlag.