Den politiska soppan kring Ansvarskommitténs förslag till ny region- indelning håller på att koka torr.
På riksnivå har regeringspartierna enats om en kompromiss: de är för att det bildas större regioner, men de är emot att staten blandar sig i. Regionerna ska i stället växa fram under-ifrån.
Och i Östergötland såg det i somras ut som att de politiska partierna hade enats kring ambitionen att bilda en östgötaregion. Men splittringen inom moderaterna lade planerna på is och tidigast efter partiets stämma i slutet av oktober kan det bli aktuellt att gå vidare.
Även regionförbundet Östsam ställer sig bakom Ansvarskommitténs förslag. Men till skillnad från de politiska partierna har man inte bundit sig vid tanken på en renodlad östgötaregion och utesluter därför inte att kommuner från andra län kan komma att ingå.
Landstinget vill i sin tur att den sydöstra sjukvårdsregionen, som Östergötland bildar tillsammans med landstingen i Kalmar och Jönköping i dag, ska vara utgångspunkt i diskussionen om framtidens regioner.
Som om det inte vore nog tycker nu Östergötlands landshövding Björn Eriksson att medborgarna ska få säga sitt om de föreslagna storregionerna (Corren 10/9).
Eriksson är - trots att regeringspartierna har sagt att staten inte ska lägga sig i - rädd för att regionerna kommer att tvingas på oss ovanifrån. Och han menar att det inte finns något folkligt stöd för en sådan förändring. Hur han vet det framgår dock inte av artikeln.
Det är inte första gången Björn Eriksson gör sig till språkrör för östgötarna. Det är inte heller första gången han blandar i hop sin roll - han representerar regeringen - med de folkvalda politikernas.
Men det är inte landshövdingen som ska föra folkets talan. Det ska Östergötlands folkvalda kommun- och landstingspolitiker göra.
Dessutom blandar Björn Eriksson ihop äpplen och päron.
Det är inte för att leva upp till någon EU-standard som Sverige behöver större regioner. Det handlar om att skapa en tydlig ansvarsfördelning och struktur för att på bästa sätt möta framtidens utmaningar. Eriksson tar ju själv upp "löjet" med att ett 40-tal myndigheter har organiserat sig på nästan lika många sätt.
Han påpekar också att "vi" riskerar att tappa i förtroende om inte medborgarna får säga sitt. Men några meningar senare konstaterar han att problemet lika väl skulle kunna lösas genom ett vanligt regeringsbeslut.
Han för även fram teorin att det reella skälet för en ny regionindelning är att underlätta för politikerna att fatta impopulära beslut.
Det är uppenbart att Björn Eriksson vill förpassa förslaget om storregioner till papperskorgen. Och att han tycks ha svårt att acceptera att det inte är han som bestämmer.
Det är förmodligen därför som han ännu en gång gör sig till folkets representant - och försöker få till stånd någon form av misstroendeomröstning mot de som är de givna beslutsfattarna i den här frågan: länets politiker.