Och det är klart: jag har professionellt bara följt amerikansk politik i ungefär 50 år och det väger förstås lätt jämfört med de erfarenheter man får som kommunalråd och riksdagsman.
Detta till trots måste jag återigen ta upp republikanernas extrema förslag. Den svenska regeringen stramar åt vår asylpolitik. De amerikanska republikanerna tar i praktiken helt bort asylrätten för syriska flyktingar.
Kongressens majoritet har beslutat att ingen flykting kan släppas in utan att såväl chefen för FBI som chefen för CIA personligen garanterat att de inte utgör något hot mot säkerheten. I praktiken innebär ju detta ett totalstopp.
Mitt Romney som var förra valets republikanska presidentkandidat ondgör sig i en artikel i Washington Post över Europas enligt honom vettlöst generösa flyktingpolitik.
Guvernör Christie i New Jersey som är en av de seriösa kandidaterna inför presidentvalet framhåller att inte ens föräldralösa femåringar bör släppas in. De kan ju tänkas växa upp till terrorister.
Donald Trump som fortfarande leder i opinionsundersökningarna har lekt med tanken att alla muslimer i USA bör förses med speciella id-kort. Hur som helst bör deras trosuppfattning registreras – detta i ett land som helt saknar befolkningsregister. Trump kan också tänka sig att staten ska stänga somliga moskéer.
De övriga republikanska kandidaterna är alla inne på att det måste bli stopp för syrisk invandring.
Då ska man ändå ha klart för sig att president Obama inte föreslagit att man ska ta emot mer än 10 000 syriska flyktingar nästa år. Det är detta som fyller republikanerna med skräck.
Det särskilt obehagliga med denna inställning till flyktingproblemet är att USA ju har ett direkt medansvar för den kaotiska situation som råder i Mellanöstern. ISIS har vuxit fram ur det kaos som uppstått i Irak sedan Saddam Hussein störtades. Och den amerikanska Syrien-politiken har inte direkt bidragit till att öka stabiliteten i det landet.
Till den amerikanska självuppfattningen hör att landet alltid ska vara en säker hamn för de som tvingas fly sina hemländer. Verkligheten är rätt annorlunda. Under Hitlertiden var USA lika snålt som europeiska länder när det gällde att ta emot judiska flyktingar. Ett fartyg fyllt av judiska ungdomar avvisades tillbaka till Tyskland.
Efter Vietnamkriget uppstod en massflykt från både Sydvietnam och Kambodja. Men det dröjde åtskilliga år innan USA öppnade sina gränser för dessa så kallade båtflyktingar. I slutändan tog man dock emot en miljon flyktingar.
Amerika har varit bra på att integrera invandrare – detta utan att man haft någon särskilt välvillig integrationspolitik. De miljoner muslimer som bor i USA har alla funnit sig väl tillrätta. Det har inte alls funnits samma tendens hos deras ungdomar att ansluta sig till teorristorganisationer som vi upplevt i Europa. Terroristskräcken beror förstås i stor utsträckning på 11 september-attacken. Men inga av dem som var inblandade i den var flyktingar.
Ernst.klein@telia.com