Sex månader i den politiska hetluften. Det räckte för Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet och en av grundarna av Feministiskt initiativ.
I en debattartikel i Dagens Nyheter igår tillkännagav Rosenberg att hon avgått från Fi:s styrelse. Och det är tydligt att tiden som politiker har lämnat en bitter eftersmak.
Dels anser Rosenberg att hon själv har utsatts för ett obehagligt medie-drev, som gett upphov till "en sällan skådad våg av homofobi".
Dels hävdar hon att det pågår en systematisk kampanj mot genusvetenskapen i stort. Rosenberg pekar i debattartikeln särskilt ut Svenska Dag-bladets ledarsida och den näringslivsfinansierade tankesmedjan Timbro, som hon anser "håller på att tysta landets genusforskare" genom "förföljelse och skrämselteknik".
"Nu när genusvetenskapen är hotad är det min plikt att framför allt ägna mig åt det akademiska arbetet. Därför väljer jag universitetet," skriver Rosenberg.
Det är givetvis oerhört beklagligt om Rosenberg väljer att dra sig undan från politiken på grund av hot eller homofoba trakasserier. Sverige står inför ett allvarligt demokratiproblem om landets politiker inte kan framföra kontroversiella åsikter utan att bli hotade eller trakasserade.
Men det är i så fall inte mediernas fel.
Visst har Rosenberg och flera av hennes partikamrater utsatts för en tuff granskning. Journalister, debattörer och politiska motståndare har vridit och vänt på hennes ord, kritiserat hennes forskning och ifrågasatt hennes åsikter. För Rosenberg, som är van vid den akademiska världen, tycks mötet med den politiska sfären ha blivit en chock.
I vissa sammanhang har Feministiskt initiativ utsatts för fränare kritik än till exempel Junilistan -- förmodligen för att feminismen i sig fortfarande uppfattas som provocerande bland en del journalister och debattörer, också i "jämställda" Sverige.
Men man kan ändå inte komma ifrån att Fi själva har orsakat majoriteten av de negativa skriverierna: genom alla avhopp, interna stridigheter och märkliga utspel.
Att nu hävda att kritiken mot genusforskningen och mot Feministiskt initiativ är en del av någon slags bred, antifeministisk konspiration är väl långsökt.
Den generella trenden går ändå mot en större medvetenhet om jämställdhetsfrågorna. Det finns -- som socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog påpekade i Ekot igår -- "en oerhörd samsyn kring att mäns och kvinnors villkor skall vara jämlika".
Paradoxalt nog kan Rosenbergs avhopp gynna Feministiskt initiativ som parti. Den senaste tidens turbulens har avskräckt många av dem som från början kunde tänka sig att rösta på partiet.
Nu kan det återigen bli lugn och ro i leden. Med Gudrun Schyman som frontfigur får partiet antagligen tillbaka en hel del väljare.
Förlorarna blir i så fall framför allt vänsterpartiet, som kan få svårt att ta sig in i riksdagen vid nästa val. Tack för det, Fi.