Kommunfullmäktige i Linköping klubbade i går den nya organisationen för ledning och styrning av utbildningsverksamheten i kommunen. Det skedde i stort politiskt samförstånd, på ett undantag när. Folkpartiet utgjorde opposition i frågan.
Från folkpartiets sida motiverade man sitt motstånd med att den nya organisationen har allt för stora likheter med den tidigare förvaltningsmodellen. Avskaffandet av beställar-utförarmodellen skulle alltså betyda en återgång till den styrning som fanns före 1992.
Och det ligger också en hel del i detta konstaterande. Men det innebär för den skull inte att det är något dåligt beslut som Linköpings kommun nu tagit.
Som flertalet talare i gårdagens debatt framhöll, hade beställar-utförarmodellen förlorat sin legitimitet. Varken de som arbetar i skolorna, andra medborgare eller ens politikerna själva förstod riktigt hur systemet hängde ihop, framför allt inte var ansvaret för verksamheterna låg.
Då kan det definitionsmässigt inte finnas någon demokratisk legitimitet. Samtidigt har det brustit i den ekonomiska effektiviteten.
Med den nya organisationen för styrningen av Linköpings skolor finns det däremot möjlighet att förena det bästa av två världar. Man knyter an till det i förvaltningsmodellen som säkrar demokratisk transparens och ekonomisk stabilitet, samtidigt som decentraliseringselementet i beställar-utförarmodellen bibehålls.
Från moderat håll framhöll man dock att partiet noga kommer att följa att den nya modellen verkligen håller vad den lovar när det gäller den kommunala friskoleverksamheten, så att det inte blir fråga om någon fullständig återgång till förvaltningsmodellen.
Det är bra att moderaterna agerar "vakthund" för att värna decentraliseringen. Med gårdagens beslut har utbildningspolitiken i Linköping gjort en lovande nystart.