Ett brev betyder så mycket. I brevlådan ligger elräkningen för december. All time high. Ekot av debatten före avregleringen av elmarknaden ackompanjerar läsningen av elräkningen.
- Konkurrens ger lägre priser, hojtades från löfteskarusellen där politikerna trängdes och lovade guld och gröna skogar.
Snart 15 år senare har elpriset fördubblats. Har vintrarna verkligen varit så långa och bottenfruset kalla sedan 1996?
Visst grymtade vi även före avregleringen, trots att elpriserna i Sverige var låga (bara Norge och Island hade lägre). Då gick det iallafall att begripa hur saker och ting fungerade. I dag låtsas vi begripa hur den gemensamma spotmarknaden funkar, hur elpriset sätts o s v, men jag undrar hur många som verkligen förstår. Jag gör det inte. Men vem vill visa sig dum. Alltså borrar vi ner huvet i prospekten från elleverantörerna och försöker spela rollen som medveten konsument. Eller medveten aktör på marknaden som det heter numera. Allt medan Vattenfall och de övriga kraftbolagen samt politikerna skrattar käften ur led medan de plockar in storkovan.
Värst är det för den elintensiva basindustrin. Men inte ens när flera av dessa för vår export så viktiga företag tvingas klappa igen tillfälligt på grund av höga elpriser orkar vi reagera över vansinnet.
- Löntagarna har fått drygt en tusenlapp mer i plånboken tack vare jobbskatteavdraget, sa en moderat statssekretare när de höga elpriserna vintern 2010 debatterades i tv.
Jobbskatteavdraget är svaret på allt.
Så vi fortsätter att energispara bäst det går. Det enda vi vet är att hur mycket vi än energisparar och snålar och gnetar och stönar och stånkar så kommer elpriset att gå upp. Politikerna jublar över ökade moms- och skatteintäkter, och är vi som jobbar riktigt tysta och beskedliga får vi tillbaka en ynka rännil i form av ännu ett jobbskatteavdrag.