En isbjörn simmar och simmar, men hittar inget isflak att krypa upp på. Till slut drunknar den utmattade björnen. Våra koldioxidutsläpp har fått all isen att smälta.
Den hjärtslitande bilden kommer från Al Gores film En obekväm sanning, som är väl värd den Oscar den tilldelades förra året. Men man kan ifrågasätta om Al Gore visat sig värd Nobels fredspris.
Berättelsen om isbjörnarna är nämligen falsk. Det finns inga studier som visar att isbjörnar drunknar på grund av isbrist.
Och tyngre kritik än så kan riktas mot Gore. Under sin tid som senator 1985-92 och som Bill Clintons vice president 1993-2001, åstadkom han inte mycket i miljöfrågor. Kritikerna menar att han aldrig tog strid för klimatet när han hade chansen.
Men trots det har bilden av drunknande isbjörnar och snön som smälter på Kilimanjaro - vilket inte heller med säkerhet beror på klimatförändringarna - etsat sig in i en hel världs medvetande. Det är värt en hel del, eftersom budskapet i grund och botten är riktigt.
Indiern Rajendra Pachauri kommer att stå vid Al Gores sida i Oslos stadshus i december. Han är ordförande för FN:s klimatpanel, IPCC, och tar emot priset som representant för 2 500 forskare från 150 länder, vars arbete under decennier, ibland under en hel livstid, summerats i de klimatrapporter som släppts från 1990 och framåt.
Summan av de vetenskapliga rönen gick till slut inte längre att säga emot. Den 2 februari 2007 när IPCC släppte sin senaste rapport kommer förmodligen att gå till historien som den dag motståndet mot tesen att klimatförändringarna beror på människans koldioxidutsläpp dog ut.
Världsopinionen vände - med viss hjälp av naturkatastrofer som orkanen Katrina och översvämningar på flera håll i Europa. Inte minst i Sverige har vi sett politiker och opinionsbildare som tidigare bagatelliserat miljöfrågor byta inställning över en natt.
EU är nu redo att ta krafttag i klimatfrågan. Till och med USA har yrvaket öppnat ögonen.
De verkliga hjältarna i sammanhanget är tveklöst forskarna - inte Al Gore. Hans roll som frontfigur och agitator är lätt att överskatta i vår personfixerade tid. Det var tyngden av forskningsrönen som vände världen, inte någon enskild person.
Trots det är det ett genidrag av den norska kommittén att låta Gore vara med och dela på priset. Att lyfta fram honom kommer med all säkerhet att påverka den amerikanska opinionen. Och den är avgörande för klimatfrågan.
USA, Kina och Indien står tillsammans för över 50 procent av koldioxidutsläppen. Hittills har USA skyllt på Kina och Indien - som givetvis skyller tillbaka. USA:s befolkning utgör bara 5 procent av invånarna på vår jord. Men de står för en fjärdedel av koldioxidutsläppen.
Någon måste stoppa de koldioxidspyende amerikanska stadsjeeparna. Och Al Gore är rätt man för det jobbet.