Att landet också under det senaste decenniet härjats av både orkaner och av interna oroligheter har inte förbättrat förutsättningarna för ett fungerande samhälle. Landet brukar betecknas som en så kallad "failed state", det vill säga en stat som misslyckats med sina grundläggande uppgifter, som att tillhandahålla säkerhet och viktiga samhällsfunktioner åt sina medborgare.
Haiti ingår inte i Sveriges vanliga biståndsprogram, men i en intervju i Corren i förra veckan aviserade biståndsminister Gunilla Carlsson (M) att hon kunde tänka sig att prioritera om i biståndsbudgeten för att bistå det krisdrabbade Haiti. Sverige är dock via FN redan en av de största biståndsgivarna till Haiti.
Det är bra att biståndsministern är beredd att omprioritera i budgeten för att hjälpa ett land i akut kris. På samma sätt är det fantastiskt att se den mobilisering av givare världen över som kom till stånd bara på någon dag efter katastrofen, även om hjälpen tar alldeles för lång tid att nå fram till de nödställda, allra helst de som bor bortom huvudstaden Port-au-prince med landets enda internationella flygplats.
Haitierna har ingenting i dagsläget. Näringarna är utslagna, liksom infrastrukturen och de redan innan skalvet bristfälliga samhällsfunktionerna. Just nu handlar allt givetvis om att få ut mat, vatten och sjukvård till dem som ingenting har, ofta inte ens tak över huvudet. Men när den mest akuta fasen är över måste omvärldens bistånd riktas in på att hjälpa Haitierna att bygga ett fungerande samhälle.
Därefter gäller det att hjälpa haitierna att själva lyfta sig ur fattigdomen. Den största otjänst man skulle kunna göra denna befolkning är att i ett rus av givmildhet skänka och skänka urskillningslöst, med konsekvenser som ett hämmat näringsliv och utbredd korruption av det slag som vi sett prov på i ett antal afrikanska stater som uppbär stort bistånd från västvärlden.
Ett koncept för att hjälpa människor att själva ta sig ur sin fattigdom är mikrolån. Konceptet har visat sig framgångsrikt på flera håll i världen, bland annat i Bangladesh där Grameen bank och Muhammad Yunus tilldelades Nobels fredspris 2006. Med små lån till enskilda personer stimuleras småskalig verksamhet som sedan kan växa till sig genom ökat låneutrymme. Genom att själva arbeta sig ur fattigdomen på detta vis kommer haitierna att kunna skapa ett fungerande samhälle som förhoppningsvis är mindre sårbart vid den händelse de grymma naturkrafterna slår till igen. Men först måste vi alla hjälpas åt för att lindra den akuta nöden och lidandet.