På onsdagen klockan kvart över tolv stod hela den israeliska regeringen, en honnörsvakt och den nittioårige statschefen Shimon Peres på rad för att välkomna den amerikanske presidenten Barack Obama till Israel. I går inledde han sitt första officiella statsbesök i landet, ett mycket efterlängtat sådant från israeliska sida. Trots den varma vänskapen som har existerat mellan de bägge staterna sedan den judiska nationens uppkomst har relationen blivit frostig under Obamas presidentperiod. Det började med att han valde att besöka Egypten 2009, utan att ta vägarna förbi Israel, vilket skapade ont blod från israeliskt håll. Sen dess har en rad olyckliga incidenter avlöst varandra som har undergrävt förtroendet mellan de gamla bundsförvanterna.
Det är därför Obama har valt att påbörja sin andra mandatperiod med att förlägga sin första utrikesresa till Israel. Även om han har mött Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Washington är det inte detsamma som att möta honom på israelisk mark. Nu tillåts Netanyahu istället vara på hemmaplan. Obamas besök är en tydlig signal; han vill markera att Israel fortfarande är en av USA:s absolut viktigaste allierade. Vid ankomsten till flygplatsen Ben Gurion höll han ett känslosamt tal där han underströk de gemensamma banden mellan Israel och USA. De faktorer som har skapat ett orubbligt vänskapsband länderna emellan. Det är precis vad både Israels folk och politiker behövde höra för att återfå tron på Obama. Men det är inte enbart det israeliska folkets tillit som han behöver vinna.
Under statsbesökets femtioen timmar ska han även åka till de palestinska territorierna, framförallt för att möta den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. Trots att Obama träffar bägge parterna i den arabisk-israeliska konflikten är det fåfängt att vänta sig en nystart för den stagnerade fredsprocessen. Obama har gjort det kristallklart att hans främsta intentioner, både i samtal med israeler och palestinier, är att lyssna på förslag från båda sidor. Målet är inte vare sig att medla eller att skapa en ny färdplan för hur konflikten bör lösas. Gott så. Det viktigaste är att han vinner bägge parternas förtroende. Det är en förutsättning för att de ens ska kunna föreställa sig att återigen sätta sig vid förhandlingsbordet.
Förmodligen kommer inga konkreta resultat uppnås efter Obamas resa. Det var inte heller tanken. Syftet med resan var att starta en dialog med bägge sidor, såväl israeler som palestinier. Och att skapa personliga relationer med de politiska ledarna. För det är grundstenen för all framgångsrik diplomati: personliga möten. Det är där man måste börja. Även när det gäller den notoriskt svårlösta arabisk-israeliska konflikten.