Den här gången vann han på riktigt. President George W Bush segrade med god marginal i ett val med rekordhögt deltagande. Hans mandat är därmed tydligt och starkt. Och det är en "naturlig" seger, i mer än en mening.
Bush må vara hur ogillad som helst internationellt, men det skulle ha varit sensationellt om ett Amerika som befinner sig i krig hade bytt överbefälhavare innan fienden nedkämpats. Men Bushs seger är naturlig också i ett annat, i själva verket mer grundläggande, avseende.
Vallokalundersökningarna visar att det inte var kriget mot terrorismen eller Irak som var viktigast för dem som röstade för presidenten utan värderingsfrågorna. Motstånd mot homosexuella äktenskap och aborter kom högst upp bland det som Bushväljarna prioriterar.
Förklaringen till George W Bushs seger är med andra ord enkel: presidenten vann därför att han är i fas med de dominerande värderingstrenderna i det amerikanska samhället. Ett konservativt Amerika har återvalt en konservativ president. Konstigare än så är det inte - i ett amerikanskt perspektiv.
Men i Sverige, liksom i de flesta andra västeuropeiska länder, skulle minst nittiofem procent ha röstat emot Bush. Det är inte bara Förenta staternas internationella politik som vidgar den transatlantiska klyftan, utan nu i allt högre grad också värderingarna.
Det är här som den stora sprängkraften i det amerikanska valresultatet ligger: är det efter detta val alls möjligt att fortsätta att tala om "väst" som ett politiskt begrepp? Vad återstår av den värdegemenskap som Amerika och Europa hittills utgjort?
Europa har nyligen gjort sig av med en politiker vars konservatism och kristendom upplevdes som outhärdligt extrem. I Bushs Amerika skulle en Rocco Buttiglione ha varit en politiker i mängden; hans syn på homosexualitet och på traditionella könsroller är allt annat än politiskt inkorrekt i ett Amerika där kristen höger inte betecknar något avvikande. Det är tvärtom numera en normalitet.
I all tysthet har Förenta staterna genomgått en kulturell och politisk revolution. Presidentvalet 2004 är blott den slutliga bekräftelsen av det senaste decenniets omvälvande mentalitetsskifte. Efter Bushs övertygande omval är det dags att skrota en hel del gammal konventionell visdom. Inför valet hette det att ett högt valdeltagande skulle gynna demokraten Kerry. Valdeltagandet blev det högsta sedan 1960 - och det gynnade Bush. När väljarna mobiliseras är alltså konservativa, religiösa väljare en avsevärt starkare kraft än de radikala och liberala amerikaner av "europeiskt" slag som vi i Europa identifierar oss med, och som vi vill identifiera med den bild vi har av Amerika. Är det något som detta amerikanska val visar, så är det att den europeiska bilden av Förenta staterna inte längre speglar den amerikanska verkligheten på djupet.
För de flesta svenskar och andra européer är Amerika framför allt lika med frihet och livsnjutning. Amerika står för en frihetlig kultur som ständigt flyttar fram gränserna för det "tillåtna". Det är den bild som filmer, musik och annan populärkultur förmedlar till oss. George W Bushs seger är sprungen ur ett helt annat Amerika, ur ett "hjärtland" som hyllar moralism, inte hedonism, kollektiv samhörighet i familj, religion och nation, inte ohämmad individualism.
Kommer ett Europa som mer eller mindre skrotat traditionella värden av detta slag kunna fortsätta att identifiera sig med ett Amerika som står mera för moralism än liberalism? Svensk politik och intellektuell debatt har i decennier låtit sig inspireras av amerikanska politiska trender. Ronald Reagans nyliberala revolution hade stor inverkan på borgerligheten. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt och centerledaren Maud Olofsson har i år varit på plats under presidentvalet, men frågan är om de hittat något att ta med sig hem?
Bigott moralism inspirerar knappast, men däremot kan Amerika lära oss att inte moralisera över behovet och värdet av förankring i djupare värden och gemenskaper.