Riksbanken har beslutat att sänka reporäntan med 1,75 procent. Det är en historisk händelse.
En så stor sänkning har inte genomförts sedan 1994, då den nuvarande penningpolitiken sjösattes med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål. Det säger något om kraften i den lågkonjunktur som vi är på väg in i.
Men det blir kanske första gången på länge som Riksbankens beslut inte möts av massiv kritik. Kommentarerna under gårdagen var genomgående positiva.
De senaste åren har kritiken först handlat om att Riksbanken varit för snabb med att höja räntan för att motverka inflationen, som många ansåg berodde på faktorer utanför Sveriges gränser som höjda priser på mat och olja. I september i år nåddes toppen och reporäntan låg på 4,75 procent.
Sedan kom finanskrisen och kritiken har handlat om att Riksbanken inte har sänkt räntan tillräckligt mycket i förhållande till den väntade konjunkturnedgången.
Sveriges Riksbank har agerat försiktigt. Före finanskrisen hade vi ett läge där stigande inflation tycktes gå hand i hand med ökad arbetslöshet. Det är ett ökänt svårt läge för penningpolitiken att bemästra. Sänker man räntan driver man på inflationen. Höjer man den kan det påverka arbetslösheten och konjunkturen negativt. Och gör man ingenting får man förstås kritik för det.
Riksbanken valde att ta det säkra före det osäkra och sakta höja räntan, för att i första hand bekämpa inflationen - vilket också är dess uppgift.
När finanskrisen kom sänktes räntan två gånger med 0,5 procent, i rask följd.
Det var alldeles för lite, ansåg kritikerna. Men mitt i en kris är det synnerligen svårt att skaffa sig en bild av läget. Man skjuter på ett rörligt mål - då är en kanon kanske inte det bästa vapnet.
Samtidigt finns det sällan så många självutnämnda frälsare som just i kristider. Bankmän, professorer och politiker tävlar om att ge rekommendationer - som ofta är uttryck för särintressen; börsen, en teoretisk riktning inom nationalekonomin, eller specifika väljargrupper som villaägare.
"Det känns lite som om man reagerar lite efter alla andra. Riksbanken har inte varit särskilt förutseende eller proaktiv i sitt agerande", säger till exempel Peter Eriksson (mp) till TT.
Men det är långt ifrån självklart att det är rätt strategi för Riksbankens direktion att vara proaktiv när den fattar beslut om reporäntan. Risken för att hamna fel vore stor och kostnaden för felaktiga beslut kan bli hög. En hattig Riksbank är inget att sträva efter. Målet bör vara att agera så fort man har någorlunda överblick över läget - och inte förr.
Gårdagens beslut visar att Riksbanken har handlingskraft när den behövs. Den kraftiga sänkningen är väl motiverad. Samtidigt ger en reporänta på 2,0 procent utrymme för ytterligare sänkningar om det krävs under den kommande lågkonjunkturen. Allt talar för att det var ett beslut som gynnar stabiliteten i ekonomin.
Det är det viktiga, inte att ligga först eller att vara opinionen till lags.