I fredags kom undersökningen från Skolverket som bekräftar det utbildningsminister Jan Björklund länge har hävdat: Svenska elever tappar, både jämfört med elever i andra länder och jämfört med tidigare generationer i Sverige.
Marie Granlund (S) svarar förutsägbart: ?Skolan måste få större resurser och fler lärare" (DN 31/1).
Men svensk skola har stora resurser jämfört med många andra länder. Ibland handlar problemen snarare om hur pengarna används än hur stora summorna är. Det visar en intressant skoldebatt i Norrköping.
Riksdagsledamoten Louise Malmström (S) har ställt en fråga om matematikundervisning till kommunalrådet Lars Stjernkvist (S). Malmström är kritisk till att hennes dotter, som går i trean i Norrköping, lär sig räkna med så kallade ?mellanled".
Mellanled, eller ?skriftlig huvudräkning" som metoden också kallas, började användas i den svenska matteundervisningen i början av 90-talet.
Den metod för skriftliga beräkningar som elever tidigare lärde sig kallas standardalgoritmer, och innebär att man ställer upp talen under varandra och följer en fast rutin för att räkna fram svaret.
Kritiker ansåg att standardalgoritmerna dödar elevernas lust och kreativitet, leder till ett mekaniskt räknande utan förståelse och dessutom försämrar huvudräkningen.
I stället gjorde den skriftliga huvudräkningen med mellanled entré. Ett exempel ser ut så här: 67+75=60+70 och 7+5= 130+12=142.
Men med krångligare tal blir det lätt fel. När 51-49 ska beräknas blir mellanleden 50-10 och 1-9. Många elever gör tankevurpan att 1-9 går inte, det måste vara 9-1. Den felaktiga beräkningen blir 51-49=50-40 och 9-1=10+8=18.
Forskaren Per-Olof Bentley undersökte elever i Lilla Edet och såg att de gjorde fel av typen 51-49=18. När fyrorna fick lära sig standardalgoritmerna blev plötsligt alla uppgifterna rätt.
Till mellanledens försvar ska sägas att syftet är rätt - att få elever att resonera och tänka matematik, och inte bara räkna mekaniskt. Men i stället för att byta till en räknemodell som ger fler felaktiga svar borde man titta på själva undervisningen. Det är i klassrumsdialogen som en skicklig mattelärare får eleverna att resonera och tänka matematik, och det kan åstadkommas även med standardalgoritmer.
Den viktigaste lärdomen att dra är kanske att svensk skola inte borde ha så förtvivlat bråttom att anamma nya trender och slänga ut gammal kunskap. Man hade ju kunnat introducera mellanled utan att förkasta standardalgoritmerna.
Men politiken finns också med i bakgrunden. Även om mellanled inte infördes efter ett politiskt beslut har de läromedelsförfattare som lanserat metoden medvetet använt skolpolitiska signalord som ?lust", ?kreativitet" och ?eget kunskapssökande".
De elever som fastnade på 51-49 och aldrig klarade grundskolans matematik känner nog ingen större lust. Skolpolitiker, lärarutbildare och lärare kanske inte ska vara så svaga för vackra ord utan tänka några mellanled framåt när nästa pedagogiska trend lanseras.