Statsminister Fredrik Reinfeldt medgav på torsdagen att hans tidigare statssekreterare Ulrica Schenström hade jouransvar för landets krishantering samtidigt som hon satt på krogen och drack vin med TV4-reportern Anders Pihlblad. Schenströmaffären har slagit ut i full blom.
Natten till torsdagen lämnade hon in sin avskedsansökan, sedan bilderna från krogkvällen tapetserat medierna i en vecka.
Det är mycket dåliga nyheter för regeringen - och för moderaterna. Tre m-ministrar har avgått sedan maktskiftet och nu försvinner ännu en nyckelperson ut i kulisserna.
Det som hänt efter den ödesdigra krogkvällen handlar om tre skilda saker:
Statssekreterare Ulrica Schenström och journalisten Anders Pihlblad har kritiserats för att ha klivit över gränsen när de umgicks mellan skål och vägg. Politiker och journalister bör hålla behörigt avstånd till varandra - inte minst för pressens trovärdighet.
Kritiken är befogad. Att Schenström och Pihlblad har informella yrkeskontakter må vara hänt. Att dessa sköts på krogen är inte bra. Och att kontakterna - som bör hålla en professionell karaktär - spårar ut i fylla och hångel är naturligtvis mycket olämpligt.
Men Schenström hade knappast haft skäl att begära avsked om det inte vore för att hon - med vin för drygt 400 kronor innanför västen - hade jouransvaret för regeringens krisberedskap. Omen tsunami, en Gudrun eller en terrorattack hade drabbat Sverige, hade Schenström kanske varit tvungen att fatta viktiga beslut under alkoholpåverkan.
Även om ingenting hände den aktuella kvällen är det helt oacceptabelt.
Allvarligast är dock den kritik som faller på statsminister Fredrik Reinfeldt. Han har, åtminstone i det här fallet, visat sig vara en usel krishanterare.
Han borde först ha tagit fram de väsentliga fakta. Hur mycket hade Schenström druckit och hade hon jouransvar?
Sedan borde han snabbt ha agerat. En signal om att statsministern insåg sakens allvar hade varit på sin plats. Och gärna en ursäkt från Schenström. Kanske hade det då inte blivit nödvändigt för henne att gå.
I stället förnekade statsministern med påtaglig arrogans att något problem förelåg. Sedan vägrade han att berätta om Schenström hade jouransvar - med hänvisning till sekretess.
På torsdagen, när katastrofen redan var ett faktum, började Reinfeldt svara på journalisternas frågor. Han menade då att Schenström fört honom bakom ljuset när det gällde hur mycket hon druckit den där kvällen.
Det må vara sant, men det framstår ändå som futtigt att först neka, sedan tiga och ropa på sekretess och till sist - skylla det hela ifrån sig.
Som uppvisning i krishantering kommer affären Schenström att bli ett skolexempel i långa tider framåt. Ett exempel på hur en chef och statsminister absolut inte bör agera.