I går överlämnade regeringen till sist sin omdiskuterade proposition till riksdagen angående utförsäljning av sex statliga bolag. I samtliga fall rör det sig om företag som redan nu sköts helt och hållet enligt kommersiella riktlinjer och som agerar på konkurrensutsatta marknader. Det finns därför ingen rimlig anledning att staten skall vara ägare till dem.
Därmed inte sagt att staten bör sälja till vem som helst. Regeringen bör hitta köpare som är beredda att ta ett långsiktigt ägaransvar för bolagen. Det kan i vissa fall till och med vara rimligt att kräva garantier för fortsatt priskonkurrens i samband med försäljningen. Det gäller framför allt bolåneinstitutet SBAB som verkar på en marknad som helt domineras av ett fåtal affärsbanker och där konkurrensen är bristfällig.
Kommun- och finansmarknadsminister, Mats Odell, har tydligt deklarerat att syftet med utförsäljningen är att "skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag". Tanken med avyttrandet är att konkurrensen skall bli bättre, inte sämre, när staten försvinner som ägare.
Vid sidan av bolåneinstitutet SBAB är det egentligen bara två av de nu aktuella bolagen som är helstatligt ägda: fastighetsbolaget Vasakronan och sprittillverkaren Vin och Sprit, där bland annat det åtråvärda varumärket Absolut vodka ingår. I de övriga tre bolagen - Nordea, Telia Sonera och börsoperatören OMX - är staten bara delägare.
Tillsammans beräknas de kunna dra in mellan 250 och 300 miljarder kronor till statskassan vid en försäljning. Pengar som skall användas till att betala av på statsskulden.
Kritikerna till försäljningen - med vice ordföranden i näringsutskottet, Thomas Östros (s), i spetsen - sprider budskapet att Alliansen nu säljer ut ett antal kassakor som drar in stora summor till statskassan i form av vinster och utdelningar. Men det är en invändning som skjuter bredvid mål. Framtida vinster och utdelningar räknas självfallet in i priset vid försäljning.
Att bolagen just nu går bra talar snarast för att det är rätt läge att sälja. Mot bakgrund av att den tidigare socialdemokratiska regeringen själv skaffade sig politisk fullmakt att sälja ut Nordea, Telia Sonera och OMX klingar Östros kritik dessutom ganska falskt.
Den mer svepande kritiken har gått ut på att regeringens agerande endast är ideologiskt motiverat. Det är en konstig ståndpunkt. Regeringen är vald just för att driva en ideologisk linje. Men i det här fallet rör det sig inte om ideologi. Regeringens motiv är större ekonomisk effektivitet.
Det finns med Odells ord ingen anledning att byta ut offentliga monopol mot privata.
Därför står inte naturliga monopol som till exempel Vattenfall och LKAB på försäljningslistan. Det är en klok och förnuftig hållning.