De snart utexaminerade studenterna vill sätta fokus på sjuksköterskans viktiga jobb, krävande uppgifter och förhållandevis låga lön. Deras krav är att få minst 24 000 kronor i ingångslön, med början nu i sommar. Annars stannar de hemma.
Det är inte svårt att initialt sympatisera med sjuksköterskestudenterna. Att en yrkeskategori med högskoleutbildning (3 år i deras fall) har så svaga löner är märkligt. Emellertid finns det många sidor av den här saken som alla förtjänar att belysas.
Överlag har sjuksköterskestudenterna fått stort stöd av sina framtida kollegor, som redan är etablerade inom sjukvården. De uppskattar de ungas kampvilja och strävan att uppvärdera yrket. Men så klart finns det invändningar. Kritikerna har främst riktat in sig på två saker: En kraftigt höjd ingångslön äventyrar en bra löneutveckling, menar man, och skulle de nyutexaminerade sjuksköterskorna få 24 000 kronor i månaden kommer de att få högre lön eller nästan lika hög lön som många kollegor som redan jobbat ett stort antal år. Tanken från "upprorsmakarna" är naturligtvis att deras ingångslönekrav ska fungera som en väckarklocka för arbetsgivarna och på sikt driva upp lönerna även för andra inom yrket.
Det är uppenbart att studenterna är fångade i en Moment 22-situation. De tittar på sina föregångares löneutveckling och inser att den inte har varit vägen till en bra lön. I stället siktar de in sig på att lyfta ingångslönen, vilket i sin tur riskerar att dränera möjligheterna till lönekarriär ytterligare. Rävsax är bara förnamnet.
Upproret har också haft ett annat syfte: Att upplysa om den personalbrist som snart riskerar att infinna sig om inte sjukvården blir bättre på att värdera sjuksköterskornas arbete och tilldela dem tjockare lönekuvert. I gårdagens Corren kunde vi läsa om hur denna brist redan gör sig påmind inom olika specialistinriktningar. Mycket talar dessutom för att sjuksköterskorna i framtiden behöver bli fler. Sjukdomar som för bara ett par decennier sedan ledde till en snabb död är i dag så pass behandlingsbara att patienten, med hjälp av stora vårdinsatser, kan leva drägligt under en lång period efter sjukdomsutbrottet. Men inte bara läkekonstens utveckling, utan även den moderna människans livsstil med fetma, ökande andel äldre medborgare och en allmän vilja att i högre utsträckning "känna efter" gör att sjuksköterskorna kommer att vara ännu mer eftertraktade framgent.
Men om sjuksköterskorna blir många fler kan det, paradoxalt nog, vara hämmande för deras löner. Vårdförbundet har under lång tid pratat lika mycket om att det "behövs fler händer i vården" som högre löner. Men med fler i yrket smetas lönekakan ut på fler huvuden.
Det går heller inte att blunda för att alla sjuksköterskors löner betalas av offentliga medel. Vad skattebetalarna är beredda att betala för deras jobb är till syvende og sidst helt avgörande.