I går inleddes det så kallade påskupproret under en gudstjänst i Storkyrkan i Stockholm.
"Vi kräver att rätten till asyl återupptas och utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle."
Uppropet har formulerats av Sveriges Kristna Råd och undertecknas av bland andra ärkebiskop KG Hammar. Målet är att förändra den svenska flyktingpolitiken med hjälp av namnunderskrifter.
En uppmaning till regeringen gäller ett slags amnesti för alla de flyktingar som vägrats asyl i Sverige och som i dagsläget håller sig gömda. Eftersom ett nytt asylsystem med domstolsförfarande håller på att införas behövs en amnesti för att myndigheterna inte skall "ärva en tung ryggsäck av obehandlade ärenden". Tanken är också att räcka ut en hand till de familjer som lever i rädsla.
Ett medmänskligt initiativ. Vad talar emot?
Föga förvånande är företrädaren för det som under senare år blivit en allt mer restriktiv politik, migrationsminister Barbro Holmberg, inte överens med de kristna upprorsmakarna. "Var och en förstår nog att en sådan amnesti skapar nya förväntningar på ytterligare amnestier", menade Holmberg under en debatt i Aktuellt i torsdags. Risken är enligt henne att flyktingsmugglare får ytterligare argument att lura människor. Receptet från migrationsministern är istället snabbare beslut och bättre förutsägbarhet.
Läs: mer av hårda tag.
På SVT:s chatt skrev Holmberg senare att det är viktigt att "göra någonting åt att 93 procent av alla som kommer saknar identitetshandlingar."
Det är inte första gången migrationsministern väljer att misstänkliggöra asylsökande. Varför kommer människor till Sverige utan att lämna ifrån sig pass vid gränskontrollen? Är de kriminella, drömmer de om bidrag?
Det finns många förklaringar. En är att det i diktaturer kan vara förenat med dödsfara att ansöka om pass. En annan att ett pass kan betraktas som ett tecken på att personen i fråga är tolererad i sitt hemland. Sist men inte minst: Det finns knappt någon väg in i Europa för flyktingar som inte använder sig av människo-smugglare. Knappast någon som flyr undan förföljelse kan räkna med visum till Schengenland.
Det vet migrationsministern mycket väl. Men hon väljer att inte tala om det. Hon talar hellre om bristen på godkända handlingar, och om alla de människor som saknar asylskäl.
Men ett avslag från Migrationsverket betyder inte att en flykting saknar skyddsbehov. Ofta anser svenska myndigheter -- emellanåt på felaktiga grunder -- att hotbilden inte är lika allvarlig som familjen upplever, eller att den asylsökande kan söka skydd i en annan del av ursprungslandet. Problemet är att en illa underbyggd utredning kan leda till tortyr, eller döden.
Under debatten i Aktuellt framförde biskop Caroline Krook ett intressant argument för en amnesti. Svenska medborgare bör visa barmhärtighet av den enkla anledningen att de själva förväntar sig barmhärtighet. Något som blev tydligt under flodvågskatastrofen.
Så gott som alla i Sverige är överens om honnörsorden humanitet och människovärde. Åtminstone i teorin. I praktiken ger regeringen ingen nåd.