Drygt hälften av svenskarna vill folkomrösta om EU:s kommande grundlag. Det visar en ny opinionsundersökning från Temo. Därmed vidgas den redan stora klyftan mellan folket och det politiska etablissemanget i EU-frågorna ännu mer.
Den partipolitiska eliten, undantaget vänstern och miljöpartiet, säger nej till att låta folket rösta om den nya konstitutionen. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt förklarade i förrgår, när han inledde sitt partis valkampanj inför EU-parlamentsvalet, att han minsann inte tänker låta sig påverkas av några opinionsmätningar om behovet av folkomröstning.
Sådan arrogans kan bara gynna de partier som är mer i fas med väljarna i denna fråga. Visserligen lär knappast missnöjda moderata väljare ta steget över till vänsterpartierna, men Reinfeldt bör likväl se upp. Den här gången finns det ett protestalternativ för borgerliga EU-kritiker i form av Junilistan.
Fortsatt obstinat hållning från det samlade partietablissemanget kommer i själva verket leda till att EU-parlamentsvalet blir en de facto folkomröstning om en folkomröstning. Väljarna får också möjlighet att uttrycka sin åsikt om den förstärkta överstatlighet i allmänhet som denna nya konstitution är ett tydligt uttryck för. Om det blir så, kommer kanske den politiska eliten att få uppleva ett nytt stort nederlag, i stil med EMU-folkomröstningen.
Det intressanta är att stödet för en folkomröstning har ökat stadigt sedan man började mäta opinionen i denna fråga. Det är intressant eftersom det i stort sett inte förekommer någon diskussion och opinionsbildning alls om EU-grundlagen. Den kampanj som bedrivs för att samla in namnunderskrifter med krav på en folkomröstning äger rum i total medie-skugga.
I stället gör de stora partierna, socialdemokraterna och moderaterna, allt för att skapa det falska intrycket att EU-parlamentsvalet skulle vara ett vänster-högerval.
Hittills har vänstern, miljöpartiet och Junilistan inte lyckats bjuda denna taktik tillräckligt kraftfullt, om ens något motstånd alls. Inte minst Junilistan har annars en viktig roll att spela, för att intressera och mobilisera alla de väljare - borgerliga och socialdemokrater - som inte vill ha mer överstatlighet men som för den skull inte kan tänka sig att rösta på vänsterpartier. Det är viktigt för demokratin, oavsett vad man tycker om detta parti i övrigt.
Om vänsterpartiet, miljöpartiet och Junilistan var för sig uppmanar väljarna att använda sin rösträtt i valet till EU-parlamentet för att ännu en gång sända ett budskap till det politiska etablissemang som inte tagit till sig någonting alls av budskapet i EMU-folkomröstningen, kan valet den 13 juni bli en ny demokratisk vitamininjektion. Som det nu ser ut blir dock valet en bedrövligt avslagen historia. Man får vara glad om några utöver de närmast sörjande, kandidaternas familjer och vänner, orkar ta sig till vallokalerna.
Den ytterst korta valrörelse som de stora partierna planerat för kommer naturligtvis inte att bereda något utrymme för en djupare, kritisk reflektion om EU:s fortsatta utveckling - det är också det som är tanken. Socialdemokraterna och moderaterna tänker sig att fånga in väljarna med enkel, lättigenkännlig vänster-höger-retorik.
Den taktiken måste besvaras med att betona betydelsen av den grundlag som EU-ledarna kommer att klubba veckan efter valet till EU-parlamentet. En kraftig motgång för de partier som säger nej till en folkomröstning kommer också att vara en tydlig opinionsyttring för en sådan.
EMU-omröstningen visade att väljarna visst förmår att sätta sig in i svåra frågor. I folkbildningsavseende fungerar i själva verket en folkomröstning, där en enda fråga står i fokus, bättre än vanliga riksdagsval. Om svenskarna får rösta om den nya författningen kommer de också att sätta sig in i vad den innebär, och att det är något bra borde alla kunna vara överens om.
Syftet med EU:s grundlag sägs ju vara att unionen skall komma närmare medborgarna. Det där är visserligen hyckleri, men om den svenska politiska eliten håller fast vid att folket inte skall få säga sin mening kläs retoriken av helt. Och då kommer man aldrig att lyckas få svenskarna att tycka riktigt bra om EU.