EU:s kris är avvärjd. På midsommardagen kom toppmötet överens om ramarna för ett nytt konstitutionellt fördrag.
Det formella beslutet fattas först på en regeringskonferens senare i sommar. Och sedan ska fördraget godkännas av de 27 medlemsländerna.
Tanken är att det ska träda i kraft före det svenska ordförandeskapet 2009.
Det nya fördraget - som är en nedbantad version av det förslag som fransmän och holländare sade nej till för två år sedan - ska underlätta beslutsfattandet och öka öppenheten i unionen.
Fördelningen av röster ska styras av ländernas befolkningsmängd i högre grad än tidigare. Fler beslut kommer att fattas med kvalificerad majoritet, vilket ger en mer effektiv beslutsprocess.
Ändå har de nya röstreglerna upprört Polen, som menar att de ger Tyskland för mycket makt.
Tack vare en gedigen insats från förbundskansler Angela Merkel blev det en kompromiss. Röstreglerna införs - men inte förrän 2014, fem år senare än det var tänkt.
Även Storbritannien och den avgående premiärministern Tony Blair hade invändningar inför toppmötet. De gällde förslaget om ett utvidgat straffrättsligt samarbete, men också inrättandet av en EU-utrikesminister.
Toppmötet resulterade i fler brittiska undantag. Storbritannien behöver inte delta i det utvidgade straffrättsliga samarbetet. Och i stället för en utrikesminister får EU en särskild representant för utrikes- och säkerhetspolitik, som ska företräda unionen internationellt.
I fördraget ingår också reformer för att öka öppenheten på ministerrådets möten. De nationella parlamenten stärks genom att de får möjlighet att säga nej till förslag från kommissionen som de tycker ska beslutas nationellt. Och ministerrådet kommer i framtiden att ledas av en vald ordförande.
Att toppmötet lyckades bli enigt om spelreglerna för det framtida EU-samarbetet är en framgång.
Sedan 2005 har 12 medlemsländer tillkommit utan att regelverket har anpassats. När det gällande Nicefördraget undertecknades ville man fortfarande att så många "stora" beslut som möjligt skulle fattas enhälligt.
Det säger sig självt att enhällighet inte är eftersträvansvärt i en union med 27 medlemmar. Det nya fördraget är därför en välkommen anpassning till verkligheten.
Att öppenheten och de nationella parlamentens stärks är viktigt för att motverka bilden av EU som ett politikerprojekt, långt från medborgarna och deras vardag.
Men det allra största värdet med förra veckans överenskommelse är symboliskt.
Efter två år av splittring och stiltje har EU:s roll på den internationella arenan försvagats. Förhoppningsvis kan den förlorade auktoriteten vinnas tillbaka nu när unionen står mer enad än på länge.
Det är dock för tidigt att prata om att krisen är över.
De senaste veckornas turer visar att nationella intressen och inrikespolitiska prioriteringar fortfarande styr unionens utveckling.
Kanske kan det bli ändring på det i framtiden.
I ett öppet och modernt EU borde medlemsländerna inte tjäna något på den typen av beteende.
"Unionen står mer enad än på länge"