Tobinskatten, en skatt på finansiella transaktioner, har åter blivit aktuell. Den var på tapeten för några månader sedan, när Merkel och Sarkozy ville få in pengar till EU:s alla krispaket och skyddsvallar genom en sådan skatt. Storbritannien, som hyser Europas finansiella högkvarter och alltså skulle förlora många arbetstillfällen när kapitalet flyttar till andra delar världen, protesterade högljutt. Det gjorde även Sverige, som hade en snarlik "valpskatt" på 1980-talet - med avskräckande resultat.
Eftersom skattebeslut kräver enhällighet i EU rann Tobinskattediskussionen ut i sanden för några månader sedan, men nu har den alltså återuppstått. Det är ovälkommet men inte oväntat.
Den senaste tiden har "vi betalar inte"-demonstranterna och curlingvänstern kopplat greppet om krisdebatten i Europa. Med stöd av USA:s president Obama kräver de att EU ska "stimulera" sig ur krisen (Correns ledare i går). Eftersom det inte finns några pengar måste man låna till stimulanserna, och/eller dra in pengar genom nya och höjda skatter.
Problemet med att dra in pengar genom skatter är välbekant - skatter har en hämmande effekt. När skatten på arbete är hög utför folk jobbet själva och företag flyttar produktionen till länder med lägre skatt. När skatten på tobak och alkohol är hög dricker och röker folk mindre, och köper mer svart.
Det är därför svenska politiker har varit så tveksamma till att avskaffa fastighetsskatten. Ett hus är svårt att flytta utomlands eller hålla hemligt (svart). Det kallas för att fastigheter är stabila eller trögrörliga skattebaser. Husen står kvar även efter skattehöjningen, och pengarna rullar in.
Finansiella transaktioner är ungefär raka motsatsen till fastigheter. De är lika flyktiga och lättrörliga som gaser, och kan blixtsnabbt flyttas från en del av jordklotet till en helt annan. Att lägga en skatt på finansiella transaktioner i en begränsad del av världen, som EU eller eurozonen, är samma sak som att säga att vi vill inte ha några finansiella transaktioner här.
För vanliga människor innebär det att det blir dyrt att låna, att företagen får svårare att finna riskkapital och att en större del av pensionssparandet äts upp av skatter.
Trots detta röstade EU-parlamentet i går igenom en resolution som tar ställning för en Tobinskatt. Det är lika kontraproduktivt och feltänkt som de euroobligationer som diskuterades vid EU-toppmötet i går. Tanken med euroobligationer är att trovärdiga länder som Tyskland ska "gå i borgen" för länder utan trovärdighet, som Grekland. Genom att ställa ut gemensamma obligationer ska grekerna få låna till lägre ränta, till priset av att tyskarnas låneräntor blir högre.
Tyskland med flera ska alltså betala för att Grekland med flera har misskött sig och vill fortsätta med misskötseln. Det är ekonomiskt, moraliskt och incitamentsmässigt förkastligt. EU tycks just nu vara på väg alldeles åt pipsvängen.