Situationen i Grekland är värst. Statsskulden uppgår till mer än 140 procent av BNP och budgetunderskottet har växt, inte krympt sedan EU och Internationella valutafonden satte grekerna under lupp för snart ett och ett halvt år sedan. Euron är inte anledningen till Greklands ekonomiska beklämdhet, men EMU-medlemskapet försvårar hanteringen av krisen. Ur nationalekonomiskt hänseende vore det lämpligt att Grekland lämnade eurosamarbetet för att kunna devalvera sin egen valuta.
En som är glad att Sverige inte är indragna i eurokrisen är den konservative brittiske EU-parlamentarikern Daniel Hannan. Förra veckan besökte han Sverige. Han menade att Storbritannien gick in i finanskrisen i ett sämre tillstånd än Irland, men att de förstnämnda klarat sig bättre eftersom de kunnat devalvera pundet. Hannan sade också att EU-byråkrater - eurocrats - använder krisen för att försöka driva igenom ännu mer centralisering och maktkoncentration till Bryssel.
Det är svårt att inte ge Hannan rätt på vissa punkter även om hans syn på EU-samarbetet som sådant är väl pessimistiskt. EU har inneburit många bra saker för Sverige. Inte minst har tillgången till Europadomstolen gjort att kontinentala, naturrättsliga judiciella principer utmanat den värdenihilism som länge varit förhärskande i Sverige.
Samtidigt har han rätt i att starka krafter vill göra unionen till något mer än vad svenska folket röstade ja till 1994. Europaprojektet är inne i en brytningstid. EU bör vara försiktigt om det tänker expandera bortom sina kärnuppgifter.